Mindre än en vecka kvar...

Idag är det sex dagar kvar till ultraljudet! När jag tänker på det pirras det i magen. Är verkligen jättenervös inför det. Skräcken vore om han sa att det inte fanns något foster där inne, eller om inte hjärtat tickar, eller om fostret är alldeles för litet.

Varför har jag så lätt att bygga upp skräckscenarier i huvudet? Varför kan jag inte bara vara lugn och lita på att det kommer gå vägen?

Kanske för att vi har kämpat så länge och den här gåvan är så dyrbar, därför är man så otroligt rädd att mista den.

Drömmen och förhoppningen är att vi får se vår lilla bebis på ultraljudet, med tickande hjärta, alldeles normalstor.

Då kommer jag bli så euforiskt glad och då kommer jag äntligen kunna fatta att det är på riktigt. Och våga tro på att vi faktiskt ska ha barn i februari!!!

Kort uppdatering

Hej på er!

Jag har inte riktigt bestämt mig hur jag ska göra med bloggen nu när jag äntligen är gravid. Bloggen var ju tänkt som en terapi för mig under den ofrivilliga barnlösheten. Vet inte hur sugen jag är på att ha en graviditetsblogg faktiskt. Jag kanske kommer uppdatera lite sporadiskt då och då, ifall det är någon som vill veta hur det utveckar sig där inne :)

Mår bra! Inget illamående, så jag hoppas att jag slipper! Läste att en tredjedel inte mår illa, så jag kanske är en av dem.

Är däremot sjuukt trött. Ännu tröttare än innan. När jag kommer hem från jobbet äter jag en stor måltid (är fortfarande vrålhungrig mest hela tiden) sen sover jag flera timmar, ungefär tills det är dags att lägga sig igen.

Var på MVC i måndags för hälsosamtal. Kändes lite overkligt när hon sa nånting om att vi väntar bebis. Kan knappt fatta! Fick en bok om graviditeten och lite infomaterial om kontroller och så. Hon tyckte jag skulle njuta av att inte må illa, så det ska jag göra!!!

Önskar er alla en underbar sommar!
Må era önskningar bli uppfyllda.
<3

Så orolig

Idag känner jag mig så nere, känner mig inte gravid! Varför kan jag inte få må illa och få jätteömma bröst nu så att jag kan slappna av lite?

Vet ju att det är så fruktansvärt olika, men kan inte låta bli att oroa mig ändå... Vill bara att det ska vara 3 juli nu så att vi får se att det är en liten där inne!

Mina enda symptom är trötthet (sover jättemycket), grymt stor aptit och min svullna överstimulerade mage. Mår inte illa och brösten är bara pyttelite ömma ibland. Idag är jag i v. 6 (5+2).

Tyckte att jag hade mörkare bröstvårtor någon dag förra veckan, men nu tycker jag de ser normala ut igen. Tror dock brösten har blivit större. En dag förra veckan reagerade jag väldigt på lukter också, men inte längre.

Men det kanske kan variera????

Däremot har mina bröstvårtor blivit torra och typ börjat flagna och jag har jättetorra ögon på nätterna. Igår när jag borstade tänderna och sedan borstade tungad märkte jag något ovanligt. Jag fick ingen kräkreflex som jag alltid får när jag borstar tungan. Försökte provocera fram det men det kom ingen. Märkligt. Kanske blir jag helt anti-illamående när jag är gravid???

Har även fortsatt lite molvärk till och från. Tror även att jag kissar oftare, var uppe två, tre gånger i natt har jag för mig.

Jag trodde innan att när jag väl plussade, då blir allt bra! Och visst har jag svävat på rosa moln, de första dagarna. Men nu har oron tagit över :/ Google både hjälper och stjälper. Mest det senare tror jag.


Ta hand om er <3

PS! En sak jag förbjuder i kommentarerna är m-ordet. Men jag vet ju att ni bara brukar komma med uppmuntrande och peppande kommentarer <3

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0