RUL

Hej fina! ❤️

Sorry för sen uppdatering! Allt såg bra ut på RUL i fredags, bebisen levde verkligen rövare där inne, haha 😂

Tyvärr fick vi dock inte veta könet vilket var en besvikelse eftersom vi så gärna ville veta! Hon la i princip ingen tid på att försöka kolla och det kändes som att hon redan från början bestämt sig för att hon inte skulle säga nåt. Har förstått att vissa barnmorskor kan vara väldigt rigida. Om vi hade fått en trevligare, mjukare barnmorska hade hon nog iaf gett det ett vettigt försök. Men men...

Det viktigaste är såklart att bebisen mår bra och utvecklas där inne! Så tacksam för detta mirakel ❤️

Får se om vi gör ett privat könsultraljud. Det är ju så mycket lättare att shoppa om man vet könet! Men har börjat shoppa lite kläder osv nu ändå. Finns ju fina neutrala med!

Nu känner jag små bubblor från livmodern varje dag. Sån häftig känsla verkligen!

Kram på er!!!

Känner sparkar!!!

Under några veckor har jag känt lite bubbel från magen, men har inte kunnat urskilja om det varit tarmarna eller bebis. Men nu ikväll när jag låg i soffan kände jag tydliga bubblor typ 5 cm nedanför naveln, som jag aldrig känt förut. Så är rätt säker på att det är sparkar/rörelser jag känner nu! Sååå häftigt!!! 👶🏻
 
Imorgon går jag in i vecka 20 och på fredag är det RUL. Då kommer vi förhoppningsvis få veta könet!
Sååå spännande!!! 😀

Jag vet hur det känns

Idag går mitt hjärta ut till alla ofrivilligt barnlösa, som kämpar, som längtar...

Jag vet hur det känns när hjärtat brister av längtan.
Jag vet hur hemsk väntan är när man inte vet om det finns något slut.
Jag vet vilken känsla av vanmakt som ovissheten ger.
Hur rädslan äter upp en innifrån.

Jag vet hur det känns när livet saknar färger.
När dagarna flyter ihop till en tjock grå massa.
När ingenting ger glädje.
När tårarna faller för det som kunde ha varit. För det som kanske aldrig kommer att bli.
Hur inget annat betyder något.

Jag vet hur svårt det är att hålla ihop det.
Att försöka vara glad, försöka vara social.
Jag vet hur lätt man drar sig undan. 
Hur utanför man känner sig när alla andra lyckas.
Hur ont det gör för varje graviditetsbesked man får.
Att se alla sina vänner få både ett och två barn.
När man själv står och stampar, kvar på ruta noll.

Jag vet hur det är att kämpa år ut och år in.
Att bli hånad av stickan gång på gång.
Se blodet som forsar som en påminnelse på att man inte lyckats denna månad heller.
Misslyckande som läggs på misslyckande.
Den långa väntan på att få hjälp.
Hoppet som tänds när man äntligen får göra behandling...
...och som släcks igen när man misslyckas... Och man blir totalt golvad... Igen...

Jag vet hur det tär på en. Hur hela livet påverkas.
Hur man sjunker djupare ner i depressionen. Längre in i livskrisen.
Känslan av att inte orka mer. Att bara vilja lägga sig ner och dö.
Den vidriga barnlösheten som färgar allt.
Målar livet i grå färgskala.
Tyngden på axlarna. Sorgen i ögonen.

Jag vet hur det är, och jag önskar ingen det.

Men jag vet också hur det känns när livet vänder.
När det som tycks ha varit omöjligt blir möjligt.
Hur overkligt det känns att till slut få två streck på stickan.
Hur otroligt det är att få vara den som får berätta de fantastiska nyheterna.

Idag går mitt hjärta ut till alla som fortfarande kämpar.

Önskar av hela mitt hjärta att ni också kommer att få ert mirakel till slut!

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0