Ruvardag 8, äl + 13

Idag har jag känt mig övertygad om att mensen är på väg...
 
Har känt mig deppig och PMS:ig. Känner av mensvärk till och från. Ja, det känns som att mensen är på g tyvärr och det är svårt att hålla hoppet uppe. Det pendlar enormt mellan att i ena stunden tänka på hur vi ska inreda hemmet för att förbereda för barnet och i nästa stund tänka katastroftankar att vi kanske aldrig kommer lyckas få egna barn. Googlade på oförklarlig barnlöshet och deppade ner mig när jag läste om någon som aldrig lyckats med ivf trots att allt sett bra ut. Finns ju inga garantier för något. Googlade lite på adoption...
 
Men vi vill ju så gärna ha biologiska barn. Jag vill så gärna bli gravid, det är det jag vill mest av allt i hela världen just nu. Att få känna vårt barn växa inom mig.
 
Vet ju att det inte är kört än, men har så svårt att tro att det skulle ha lyckats. Jag önskar så att jag kunde börja må illa och spy, eller vad som helst, bara för att få känna mig gravid. Just nu känner jag mig inte gravid alls :'( Säker på att mensen kommer på söndag... Suck.
 
Det enda som är annorlunda är att jag inte har ont i brösten över huvud taget och har i princip inte haft det något denna cykel. Brukar ha det innan mens och sedan brukar det försvinna några dagar innan mensen börjar. Så det är annorlunda denna gång. Får hoppas att det betyder något positivt då... Annars har jag inte så mycket att hänga upp mitt hopp på tyvärr...
 
Dessa dagar framöver är en riktig pest och pina. Bläää.

Ruvardag 6, äl + 11

I morse var jag såå deppig. Kände mig verkligen 0 gravid...
 
Men sen när jag åkte till jobbet bad jag till Gud att han skulle ge mig hopp, jag behövde verkligen hopp. Kände nästan att det var kört, kunde inte tänka positivt.
 
Sen när jag kommer till jobbet börjar det värka i magen. Det värker på vänster sida av magen på ett sätt jag inte har känt tidigare, på ett sätt som inte känns som vanlig mensvärk. Det håller i sig ca en halvtimme och samtidigt pulserar/bränner det i ena bröstet.
 
Jag fick tillbaka hoppet! Hoppet om att embryot håller på att göra sig hemmastadd där inne. Vet att det är lätt att inbilla sig saker och att man inte ska läsa in för mycket, men det här kändes verkligen som ett positivt tecken för mig. 
 
Nu på kvällen känns det likadant i magen. Ingen vanlig mensvärk. Och precis nyss högg det till ordentligt på vänster sida.
 
Inatt frös jag inte, utan svettades istället. Det däremot kan jag göra ibland så det kan jag inte hänga upp mig på.
 
Men jag njuter för fullt av känslan av att känna mig gravid igen. Och jag ska njuta av det så länge jag kan!
Det här är det närmsta gravid jag har varit i alla fall. (Vad jag vet)
 
Ta hand om er <3

Ruvardag 5, äl + 10

Känner mig något mer positiv nu...
 
Har legat i soffan och slumrat sedan senaste inlägget. När mannen kom ner från övervåningen märkte han att jag inte mådde bra, han kunde känna av den negativa stämningen. Han frågade om det finns något jag vill göra. Då kom jag på det, det enda jag känner för just nu: köpa godis! Blev genast på bättre humör när jag tänkte på det :) Så snart åkter vi och handlar!
 
Vad jag förstår så känner många exakt likadant inför mens som när de är gravida, så jag får försöka hålla hoppet vid liv. Får försökta tänka positivt. Varför skulle det inte funka? Allt ser ju bra ut. Vi har alla förutsättningar. Klart det ska gå! Klart att embryot lever och frodas inom mig.
 
Att jag har PMS kan ju lika gärna vara för att graviditetshormonerna rusar. Hoppas, hoppas, hoppas!
 
I natt vaknade jag av att jag frös något så otroligt. Fast jag hade pyjamas och ett tjockt duntäcke. Jag var tvungen att sätta på min morgonrock men frös trots det. Så jag kröp under mannens täcke också och hämtade värme från hans varma kropp.
 
Läste om en del som har haft som tidigt graviditetssymptom att de frös på nätterna. Hoppas det är så för mig med :) Idag har jag också varit väldigt trött. Sov flera timmar kring lunch. 
 
Nu ska jag snart trycka i mig godis. Skiter i att jag hade tänkt att leva mycket nyttigare. Lev som vanligt sa de ju. Och all leva som vanligt betyder godis på helgen för min del!

KRAM<3

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0