Behöver en livlina...

Idag har jag googlat i stort sett hela dagen om adoption. Vi är inte alls där egentligen, vi har ju inte ens gjort en insättning än, men på något sätt känns det som att jag behöver en livlina...
 
Såklart hoppas vi och tror att vi ska lyckas med IVF, men det känns bra att ha en back-up-plan. Psykologiskt känns det lättare om inte allt hänger på våra IVF-försök. Att ändå ha en vetskap om att vi på något sätt kommer få barn... Även om det kanske inte blir som vi tänkt oss.
 
Funderar starkt på att ställa oss i kö till någon av adoptionsbyråerna. Efter dagens googlande har jag förstått att det under de senaste åren har blivit en dramatisk sänkning av internationella adoptioner. De flesta länderna satsar på adoptioner inom landet. Så kötiderna har växt och konkurrensen om barnen har blivit tuffare... Kan inte undgå att tänka på hur hemskt det är att 40 000 barn aborteras i Sverige varje år!!! När det samtidigt finns så många ofrivlilligt barnlösa i Sverige som gör allt för att få barn. Det känns som att adoption inte ens är ett alternativ i Sverige, utan abort är det självklara. Så tråkigt och hemskt :*(
 
Det kan ju inte skada att ställa sig i kö i alla fall tänker jag... Det enda man förlorar på det är några tusenlappar om året, och det kan det ju vara värt om man känner sig mer avslappnad av det. Tänker att IVF:en kan bli en långdragen process och om det i slutändan inte skulle funka så har man i alla fall sparat ihop en del kötid... Man kan ju få räkna med kötider på ca 3-4 år och att börja på noll efter en utdragen IVF känns sjukt jobbigt att tänka på.
 
Nej, jag behöver nog skaffa denna livlina för att orka med psykiskt...
Hur tänker ni andra?
 
 

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. Juni 2017 - äntligen har vi plussat! (Vi lyckades på vår andra IVF-omgång.) I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! 2022: Nu håller vi på med syskonförsök. Vi hade sex blastocyster kvar i frysen efter IVF-omgången då vår dotter kom till. FET 1 och 2 resulterade i minus. FET 3 blev plus och lyckan fullkomlig. Vid VUL i v. 8+2 konstaterades ofostrig graviditet/MA. Så resan med syskonförsöken förtsätter, tyvärr ...

RSS 2.0