När livet vänder...

Jag är mållös. Saknar ord. 
 
Jag är gravid!!!!!!!!!!!!!
Gråter av lycka!
 
Bästa dagen!!!!!!!
 
Ruvardag 11 med tvådagars. Gravid i v. 4 (3+6).
Skriver mer senare:)❤️
 

Gravid, överstimulerad, lutinus eller alltihop?

Blir galen av detta! Symptom för graviditet, överstimulering och lutinusbiverkningar är ju exakt detsamma! 
 
Min mage är SJUKT svullen. Har ont, speciellt när jag går och magen är ganska trög om ni fattar vad jag menar. Magen spänner ut ordentligt från några cm under brösten och ner till troskanten. Jag ser verkligen gravid ut. Vet inte hur jag ska klä mig för magen sticker fram i allt!
 
Trots att jag är så svullen och spänd om magen och trots att jag kanske är lite åt det förstoppade hållet, så fortsätter min enorma aptit att hålla i sig. Vill bara äta och äta. Blir sugen på massa olika maträtter, gärna med mycket krydda. Popcorn med cheddarkrydda har blivit en kraving och jag skulle lätt sluka minst en påse om dagen, och har så gjort flera dagar också :/ Måste försöka sluta vräka i mig mat, men det är svårt. Magen skriker hela tiden efter mer!!! Det finns ingen botten känns det som. Fantiserar om mat...
 
Idag har jag varit jättedeppig. Har tänkt att allt beror på lutinus och att jag aldrig kommer bli gravid. Men varför skulle jag inte kunna vara gravid! Jag har ju tagit lutinus tidigare (iofs två tabletter om dagen och inte tre) och inte sjutton blev min mage som en ballong då. Min mage svullnade ju även upp en dag efter att vi gjort FET, då tog jag inte lutinus alls... Skillnaden mot nu är att magen svullnade upp på mig någon dag efter ET, sedan blev den normal igen. Men igår (tror jag att det var) svullnade den upp igen och idag känns det värre än någonsin.
 
Så, är det lutinus, graviditetssvullnad eller överstimulering (beroende på graviditet?)???
 
Ja, vem vet!
 
Men funderar på att ta ett test på tisdag, när man är ledig...
To put an end to this misery.
Sjukt plågsamt att inte veta. Orkar inte vänta till testdag 14 juni. Fattar inte varför de sätter den så sent? 21 dagar efter äggplock...
 
Förhoppningsvis blir vi positivt överraskade på tisdag! Måste bara kolla med mannen om han tycker att det är ok att testa redan då. Då är det 13 dagar efter ÄP.
 
Håll tummarna för oss!

Negativ

Usch, det känns redan som att det har misslyckats. Idag är embryot nio dagar, om det fortfarande lever...
 
Det har varit ungefär precis samma sak som vid vårt misslyckade FET. Min mage svullnade upp en dag. Sedan vaknade jag av att jag frös jättemycket nån natt efter det. I natt hände samma sak igen. Gick tillbaka i bloggen och det var ungefär samma ruvardag det skedde på. Vad betyder det igentligen? Att kroppen attackerade det lilla embryot och dödade det??? Började googla immunoligiska orsaker... Imponerad av dem som orkar åka till Aten och göra utredning... Skulle jag aldrig palla.
 
Men det är också så frustrerande att inte veta vad som är fel, när allt ser så bra ut!!!
 
Idag är det exakt en vecka till BIM. Och exakt en vecka innan får jag alltid mensvärkskänningar. Inget undantag denna gång! Har haft denna dag lite som en "milstolpe". Om jag inte skulle börja få mensvärk idag så kunde jag känna mig mer hoppfull om att det kanske har lyckats. Men icke. Var precis så här när vi gjorde vårt FET.

Skit, skit, skit. Varför kan jag inte ens få KÄNNA mig gravid? Varför ska jag behöva "veta" en hel vecka innan BIM och nästan TVÅ veckor innan testdag att det redan är över?

Blir det aldrig mer än så här?
 
Hur stort är hoppet att plussa om man aldrig gjort det? Verkar som att de allra flesta i den här karusellen i alla fall har lyckats plussa nån gång. Men efter fem års äktenskap, snart 2,5 års aktiva försök har jag aldrig någonsin lyckats bli gravid.

Trettioårsdagen närmar sig med fasa.... Skit. Tiden bara rinner iväg.  Det var inte såhär jag hade tänkt att det skulle bli. Nu skulle vi ju vara inne på att skaffa vårt ANDRA barn...
Istället börjar ju fertiliteten avta, sakta men säkert. Och riskerna blir fler.
Och hoppet om att få bli förälder vissnar mer och mer.
(Vet att det finns personer som är betydligt äldre som lyckas få barn både naturligt och med IVF, detta är inte menat som något illa mot någon. Skriver bara personligt om mina tankar och upplevelser. 30-årskris kanske?)
 
Orkar inte med ett till misslyckande. Kommer bli helt förkrossad igen om jag får ett till minus.
Orkar inte resa mig upp en gång till.
Jag får nog acceptera att vi inte kan få biologiska barn om inte det här lyckas...
 
Men hur sjutton orkar man ge sig in i en seg adoptionsprocess efter det här?

Det måste bara lyckas nu, det måste.
Alternativet är mer än jag klarar av...

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0