Skitdag

Idag har varit en riktig pissdag på alla sätt och vis.
 
Trodde att när jag väl blev gravid, att då kommer alla problem försvinna. Då kommer jag vara superlycklig varje dag, inte ha något att klaga på. Tyvärr funkar det inte riktigt så, det övriga livet innehåller problem och skit det med. Och bara för att ett stort överhängande problem försvinner betyder inte att allt annat gör det.
 
Idag känns livet som en grå och trist novemberdag. Känner mig bara så deppig, känner ingen glädje över någonting. Har varit en sjukt jobbig och stressig dag, sen kanske även graviditetshormonerna påverkar humöret? Sen har resan hit varit lång och tuff, och den har tärt på både mig, min man och på vår relation.
 
Nu tar jag i alla fall fem veckors semester, så förhoppningsvis mår jag bättre av att få vila upp både kropp och psyke...
 
Är verkligen helt slut.
 
Förhoppningsvis är de gråa molnen skingrade när jag vaknar imorgon.

Framsteg...

Inför helgen satte vi oss ner och planerade upp dag för dag vad vi skulle göra och OJ vad mycket bättre vi har haft det! Nyckeln för oss är att kommunicera.
 
Jag sa också att jag inte orkar känna några krav på sex just nu utan att vi istället kan fokusera på att umgås och lära känna varandra igen, typ börja om från början och dejta igen. Inga bråk har det blivit och jag har till och med velat ha lite närhet. Vi har också börjat prenumerera på dejtboxen.se och det ska bli jättekul att få ha en mysig dejt varje månad, som redan är planerad och färdigpaketerad. Verkar vara jättebra grejer. Fick se en annons om det på facebook igår och både jag och mannen tyckte att det känns som välinvesterade pengar i vårt äktenskap :)
 
För övrigt har jag tränat för första gången på väldigt läge. Var på ett danspass och det kändes kul, jag kommer nog fortsätta med det, i alla fall fram tills jag blir gravid (och med uppehåll kring FET).
 
Jag har haft mensvärk de senaste dagarna, så får se om mensen kommer snart. På ett sätt önskar jag att den kunde komma lite senare nu pga det nya jobbet, men samtidigt vill man ju komma igång så snart som möjligt. Hoppas bara den inte kommer imorgon, för det skulle verkligen inte vara passande att behöva ringa RMC då. Kommer nämligen träffa alla nya kollegor, vi ska åka till en annan stad och jag kommer inte ha något naturligt tillfälle att vara ensam. Kommer att åka i en bil en stor del av dagen.
 
Jaja, allt får lösa sig! Snart ska jag och min man åka och spa:a.
 
Ha en fin söndag <3

Hinner inte deppa!

Nu var det en vecka sedan jag bloggade sist - och mycket har hänt!
 
Jag har börjat med mitt nya extrajobb och har i princip inte haft någon tid att tänka på barnlösheten, ägglossningen eller det kommande FET-försöket. Allt är så nytt och spännande och det är verkligen en välkommen distraktion. Jag hinner ju inte ens med att deppa - underbart! Dessutom har min självkänsla skjutit i höjden genom att jag "headhuntades" för jobbet. Samtidigt känner jag mig pirrig och nervös. Mycket blandade känslor! Men jag är väldigt tacksam till Gud över det nya jobbet. Det kom verkligen i rätt tid och är ett drömjobb för mig.
 
Ägglossningen däremot är det värre med. Jag skrev ju förra veckan att hängbron var här, men trots det fick jag inga utslag på testerna, så gav upp det. Det viktigaste är att mensen kommer, jag bryr mig inte om ägglossningen. Vi blir ju inte gravida när vi försöker själva ändå, det är läkarna som får hjälpa oss nu. Det tråkiga är bara att jag inte har någon aning om när mensen kommer... Min kropp är inte alls som vanligt den här menscykeln. Igår kunde jag göra en hängbro igen, fattar ingenting. Hoppas inte mensen blir alltför rubbad bara, orkar inte vänta hur länge som helst på att göra FET.
 
Nu känns det lite jobbigt om FET-försöket skulle infalla på en dag då jag jobbar på mitt nya jobb. Kan man reglera det med otrivelle-sprutan? Det är ju inte precis det första man vill berätta på en ny arbetspats. "Hej, jag och min man kan inte få barn, men vi har några eskimåer som väntar i frysen som vi ska återföra i hopp om att få bli gravida... Så jag måste vara ledig en hel dag så här inledningsvis." Nej, hoppas det infaller på en dag där jag är på min andra arbetsplats. Där har jag ju berättat för chefen.
 
En annan sak som har hänt är att jag nästan är "botad" från min bebis- och gravidmageallergi. Jag har träffat flera vänner som är gravida eller har små bebisar och det har gått jättebra! Men det hänger nog ihop med att jag mår så mycket bättre just nu, att jag nästan känner mig normal igen. Och jag kan i detta nu känna att vi också kommer att bli föräldrar! Vi kommer också få allt det där snart. Jag förtröstar.
 
Jag gick till och med till kyrkan i söndags! Det var underbart att få bara vara där och insupa atmosfären. Känna Guds närvaro, låta lovsången få bära mig. Jag gick innan gudstjänsten var slut. För lets face it, det är fortfarande rätt jobbigt med alla barnfamiljer i kyrkan. Mina vänner går bra just nu, men föräldrar och bebisar i allmänhet, speciellt i större klungor - det slipper jag gärna. Likaså biten att behöva vara social med en massa olika personer, ibland är det bara skönt att slippa.
 
Nu ber jag och hoppas att det ska bli bättre mellan mig och min man. Min lust har typ försvunnit helt... Kanske inte så konstigt efter allt, men jobbigt för honom... Hur är det för er? Lyckas ni hålla passionen uppe i den här karusellen?

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0