Imorgon kan jag vara gravid
Vi fick ut lite färre ägg denna gång. De kör inte så hög dos Gonal F på mig pga risk för överstimulering. Planen denna gång har varit att satsa på återföring dag 5 istället för dag 2 som sist, pga att graviditetschansen är mycket högre med en blastocyst.
Vi fick ut nio ägg, men bara fyra befruktades korrekt. Därför sade kliniken att vi kanske behövde göra återföring dag 2 eller 3 ändå. Men i lördags meddelade de att tre embryon hade utvecklats korrekt och att vi satsar på återföring tisdag (imorgon). Idag skrev jag till kliniken och frågade hur det ser ur för våra embryon, men embryologen verkar inte ha hunnit svara. Men det borde vara ett bra tecken att vi inte hört nåt. Men man är ändå nervös. Vi har ju mött så många motgångar i den här processen... Tänk vad mycket det är som behöver lyckas egentligen för att ett barn ska bli till!
Om något embryo har överlevt till imorgon är vi över en puckel. Men sedan behöver det fästa, vilket inte har visat sig helt lätt för oss. Och om vi nu skulle lyckas bli gravida så är det ju inget som är "klart" förrän vi får se ett litet foster med tickande hjärta på det tidiga ultraljudet. Det vi gick igenom sist var ju en mardröm. Måtte vi slippa det igen.
Men, dit är det många steg, mycket som behöver klaffa. Det finns inga garantier, men nu slänger vi oss ut igen.
Det är ett mirakel varje gång ett barn föds, och flera mirakler som krävs för att ett barn ska bli till. Det har vi verkligen fått insikt om. Men vi tror på mirakler! Och vi hoppas och ber att detta ska bli gången då vi lyckas, hela vägen.