Förlossningsdepression

 

Det var inte så här jag hade tänkt att det skulle bli.

Nu skulle ju allt vara bra, nu när vår högsta dröm äntligen har blivit sann.

Ändå sitter jag här. Sjukskriven. Med förlossningsdepression.
Har precis tagit min sömnmedicin och lugnande och väntar på att de ska verka för natten.

Vart tog glädjen vägen? Vart tog orken vägen? Varför känner jag inte längre igen mig själv?

Som en balanserande elefant på en tråd, ungefär lika stabil känner jag mig. Mina känslor och mitt humör pendlar upp och ner värre än Balder på Liseberg.

Ibland känner jag nästan igen mig själv, kan nästan känna mig som jag.

Ibland blir jag så nedstämd att jag känner att det vore bäst om jag bara dog. Att min man och vår dotter har det bättre utan mig. Att de inte behöver mig.

Det är inte det att jag inte älskar henne. Älskar henne sååå mycket och är så tacksam över henne. Men jag känner mig helt värdelös. Vad är jag för mamma som inte ens klarar av att ta hand om mitt eget barn?
Och vad har jag för rätt att vara olycklig efter vår långa kamp, när vi äntligen har kommit i mål, när det fortfarande finns dem som kämpar så hårt?

Känner så dåligt samvete gentemot alla som kämpar. Som att jag inte har rätt att må dåligt. För jag vet själv hur jag tänkte innan. Det kändes nästan som ett hån mot mig som ofrivilligt barnlös att mammor ens kunde bli deprimerade när de fått barn. Kunde verkligen inte förstå hur man kunde känna så. Som att de inte fattade hur lyckliga de var.
Det är nog därför jag dömer mig själv extra hårt.

Nu har jag ju äntligen fått det jag kämpade så för. Efter vår långa resa, kantad av tårar, förtvivlan, ilska, hopplöshet, mörker och en sådan enorm kamp.

Varför gråter jag inte tårar av lycka nu?

K
2018-03-28 @ 06:58:28

Jag mådde också dåligt efter att våra första barn fötts. Det var som om alla års kämpande och känslor som inte släppts fram kom ikapp mig. Det tog ett år att bli bra men sen var jag verkligen bra och kunde njuta av vår lilla familj. Jag tycker verkligen man borde få mer stöd och hjälp som ofrivilligt barnlös, även under graviditeten när man är hysteriskt rädd för att något ska gå fel. Inte konstigt att man mår dåligt efteråt när man ska bearbeta flera års sorg, 9 månaders oro tillsammans med glädjen över att äntligen ha blivit mamma. Krya på dig. Kram

Svar: ❤️❤️❤️
I väntan

minresa.wordpress.com
2018-03-28 @ 09:49:17

Känner igen mig en hel del i vad du skriver, trots att det inte har gått så långt som depression hos mig. Har förstått att det är väldigt vanligt (kanske ännu mer för oss som kämpat länge med ex Ivf) att sen tvivla på sitt föräldraskap och sin förmåga att ta hand om sitt barn. Man har tvivlat så länge att drömmen ska slå igenom så när den väl gör det så känns det overkligt och vi tror inte att vi förtjänar det eller klarar av det!
Har skrivit en del om mina känslor/förtvivlan i min blogg och fått många fina kommentarer från andra som känt precis likadant och hävdar att det är väldigt vanligt och inget konstigt! Att man ska vara snäll mot sig själv och att ditt barn har de bästa föräldrarna! ❤️

Hoppas du landar och mår bättre snart!

Kram

Svar: Tack fina du❤️
I väntan

Pånolligen
2018-03-28 @ 10:47:43

Men vännen du ska absolut inte ha dåligt samvete!! Det är jättevanligt med förlossningsdepression (tyvärr) och det spelar ingen roll hur länge man har kämpat utan det kan drabba vem som helst. Jag förstår att det är jättejobbigt nu och ingenting jag säger hjälper säkert men jag vill bara att du ska veta att jag tänker på dig. Jag tror att det är viktigt att tänka att det här är så som du mår nu, och det kommer förmodligen vara så ett tag men om några månader kommer du att bli bättre och du kommer att känna igen dig själv igen. Du ska också veta att ingen mår bättre av att du försvinner <3 Du får tillåta dig att må dåligt nu och du kommer att ta igen det sen när du mår bra igen och vara världens bästa mamma <3 Massa kramar till dig!

Svar: Tack fina❤️❤️❤️
I väntan

Varvagtillettbarn.blogg.se
2018-03-29 @ 10:03:09

Jag tillhör en av dom som fortfarande kämpar och har kämpat i flera år. Jag tycker INTE att du behöver ha dåligt samvete över att må dåligt. När man är mitt uppe i kampen har man väldigt svårt att bearbeta det på riktigt. Man gråter lite emellanåt men däremellan biter man ihop och kör på. Man lär sig leva med det jobbiga. Och jag tänker att någon gång kommer det brista och förmodligen sker det inte förrän man tillåter sig att slappna av. Vilket man kanske inte kan göra förrän barnet är hos sig, inte förrän då har drömmen blivit verklighet. Och jag tror att det även är då det kan bli som jobbigast. Jag har en teori om att man inte orkar bearbeta förrän man är stark nog att orka med det. Så jag tycker inte det är konstigt alls att man mår dåligt när man väl har fått sitt efterlängtade barn. Då är man stark nog att släppa garden och då kommer allt ikapp en. Jag hoppas att du mår bättre snart, ta hand om dig och var snäll med dig själv! Många varma kramar! <3

Svar: Tack!! ❤️❤️❤️
I väntan

Therese
2018-03-29 @ 10:07:24

Ibland känns det som att man som tidigare ofrivilligt barnlös bara ska vara tacksam för att man äntligen fått ett barn.. att man ska njuta av sömnlöshet och allt som kommer med ett barn. Det funkar ju inte så. Man är lika trött och slut som alla som fick barn på första försöket och förmodligen mer däritill pga kampen för att ta sig dit!
Bra att du verkar fått hjälp. Det kommer bli bättre och du kommer kunna uppskatta livet igen. Straffa inte dig själv för att du är mänsklig ❤️

Therese
2018-03-29 @ 10:07:26

Ibland känns det som att man som tidigare ofrivilligt barnlös bara ska vara tacksam för att man äntligen fått ett barn.. att man ska njuta av sömnlöshet och allt som kommer med ett barn. Det funkar ju inte så. Man är lika trött och slut som alla som fick barn på första försöket och förmodligen mer däritill pga kampen för att ta sig dit!
Bra att du verkar fått hjälp. Det kommer bli bättre och du kommer kunna uppskatta livet igen. Straffa inte dig själv för att du är mänsklig ❤️

Svar: Tack ❤️
I väntan

Liselott
2018-04-03 @ 18:08:05

Blir tagen och berörd av ditt inlägg. Kanske börjar det ljusna nu när du kan formulera känslorna och få ner tankarna i text? Jag hoppas det. ✏💕

Kristina
2018-05-02 @ 15:49:40

Ta hand om dig! Och ha inte dåligt samvete. Det är så bra att du får hjälp. Det kommer bli bättre jag lovar. Det är inte konstigt att du mår dåligt. Med tanke på det trauma du gått igenom. Ofrivilligt barnlöshet, IVF och jobbig förlossning. Många kramar Kristina

Kristina
2018-05-02 @ 15:49:41

Ta hand om dig! Och ha inte dåligt samvete. Det är så bra att du får hjälp. Det kommer bli bättre jag lovar. Det är inte konstigt att du mår dåligt. Med tanke på det trauma du gått igenom. Ofrivilligt barnlöshet, IVF och jobbig förlossning. Många kramar Kristina




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0