Vem är jag?

Känner mig så fullkomligt värdelös. Som världens sämsta mamma och världens sämsta fru. Som en börda som de behöver dras med. Känns som att de skulle ha det mycket bättre utan mig.
 
Är så rädd att min dotter inte kommer att älska mig. Ser hur hon och hennes pappa knyter fina och starka band, medan jag står som en suddig figur någonstans ute i periferin.
 
Jag orkar ju inte ta hand om henne på det sätt jag hade önskat. Kan inte finnas där för henne som jag vill. Hur ska hon då veta hur mycket jag älskar henne?
 
Känner mig bara som en belastning. Som om det vore bättre att jag inte fanns.
 
Vill bara gå och gömma mig under en sten eller något.
 
Kanske var det meningen att jag inte skulle få barn, kanske var det därför det inte gick. Men vi "tvingade" oss till det...? 
 
Jag kanske inte kunde bli mamma för att jag inte var lämpad. Jag ville ju inte ens amma. Nu kan jag inte ens ta hand om mitt eget barn.
 
Jag förtjänar inte henne. Inte någon av dem.
Anonym
2018-04-04 @ 21:13:27

Du behöver prata med någon och få hjälp med hur du känner. Självklart är du en bra mamma och förtjänar din lilla familj! Ring och prata med er BVC-sköterska, hon kan hjälpa dig att komma i kontakt med den du behöver prata med. Och om du inte orkar så ber du din man ringa! Styrkekramar!

Svar: Yes, jag har varit helt öppen på bvc med min förlossningsdepression. Väntar bara på att få en tid med psykologen. Skulle få inom någon vecka... vill verkligen inte må så här :/
I väntan

Malin
2018-04-04 @ 22:06:13

Håller med. Bevisa att du älskar henne genom att göra det svåra och ta hjälp. 💗 det kommer bli bra.

Svar: Jag väntar på att få en tid till psykolog på bvc, hoppas det går snabbt. Vill ta all hjälp jag kan få...
I väntan

Anonym
2018-04-05 @ 00:21:56

Hej , jag har varit precis där du är nu.. fick hjälp via BVC att få gå till någon att prata med och nu när våran dotter är 4 månader känns allt mycket bättre och känner mig lycklig med livet igen , det kommer bli bättre jag lovar ❤️

Svar: Skönt att höra att du mår bättre!! :) Tack! <3
I väntan

Anonym
2018-04-05 @ 08:05:36

Åh så får du inte tänka om dej själv!! ❤️
Har en vän som var precis där du är nu efter hennes dotter föddes. Det finns hjälp att få och du kommer må bättre! Stå på dig, eller be någon annan i din närhet att göra det och säg att du behöver hjälpen nu. Min vän och hennes dotter fick en skakig start på livet tillsammans men idag har dom en fantastiskt fin relation, inget kan komma emellan dom två. Så ge inte upp 💕

Svar: Tack, det var precis vad jag behövde höra <3
I väntan

Malin
2018-04-06 @ 08:38:25

Jätte bra att du tagit hjälp! Du är redan ett stort kliv på vägen ❤️ Stor kram till dig!

Svar: Tack <3 <3
I väntan

Maja
2018-04-08 @ 08:11:23

Det går över även om det absolut inte känns så i stunden! Jag fick min dotter i början på september förra året och allt jag kände var att jag gjort mitt livs misstag, att livet var slut och att jag ångrade mig. Inget kändes som jag föreställt mig, amningen sket sig direkt och jag var bara livrädd för att lillan skulle dö. Gjorde precis som du, pratade med min BVC-sköterska, fick medicin, sjukskrivning och psykologhjälp och vet du? Redan efter två månader kände jag helt annorlunda och nu är det så jävla övergrymt att vara mamma! Jag lovar att det kommer gå över och du är VERKLIGEN inte ensam.

Svar: Åh vad uppmuntrande och underbart att höra. TACK för att du delar <3 <3 <3
I väntan

Resanviinteplanerat
2018-04-08 @ 16:59:05

Fina du! Att orka & våga visa att man mår så som du gör är starkt. Det är en enorm styrka att våga vara sårbar. Jag hoppas du snart får hjälp så du kan få njuta av att vara den magiska mamma som du är. Jag har sagt under hela resan att ” it’s okey not to be okey” 💗 stora stärkande kramar 💗

Svar: Tack fina du <3 <3 <3
I väntan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0