Usch vad dåligt jag mår. Imorgon är det dags för VUL (v 7+6). Det känns som att jag redan har tagit ut ett misslyckande. Känner mig såå deppig. Att analysera symptom är psykande, känns som att det har minskat lite de senaste dagarna? Jag vet inte. Men imorgon vet vi.

Det är en riktig vånda. Nu vill jag bara veta. Är det ett foster där inne? Och i så fall – tickar hjärtat? Är det normalstort? Det kommer vara rena skräcken att gå in där imorgon. Förra gången var jag ju inte alls beredd på att det kunde hända. Nu vet jag ju allt för väl. Har knappt kunnat glädja mig alls åt att vara gravid. Mitt liv har känts lite på paus.

Pausad glädje, eller pausad sorg. Vi får se …