Skitdag

Idag har varit en riktig pissdag på alla sätt och vis.
 
Trodde att när jag väl blev gravid, att då kommer alla problem försvinna. Då kommer jag vara superlycklig varje dag, inte ha något att klaga på. Tyvärr funkar det inte riktigt så, det övriga livet innehåller problem och skit det med. Och bara för att ett stort överhängande problem försvinner betyder inte att allt annat gör det.
 
Idag känns livet som en grå och trist novemberdag. Känner mig bara så deppig, känner ingen glädje över någonting. Har varit en sjukt jobbig och stressig dag, sen kanske även graviditetshormonerna påverkar humöret? Sen har resan hit varit lång och tuff, och den har tärt på både mig, min man och på vår relation.
 
Nu tar jag i alla fall fem veckors semester, så förhoppningsvis mår jag bättre av att få vila upp både kropp och psyke...
 
Är verkligen helt slut.
 
Förhoppningsvis är de gråa molnen skingrade när jag vaknar imorgon.

Högt järnvärde

Det kanske blir en gravidblogg i alla fall. Känner behov av att skriva av mig även nu när jag är gravid! Finns ju mycket att ojja sig över :P Med tanke på att jag har ca 100 unika besök om dagen så verkar det finnas fortsatt intresse att följa mig, så det ska ni få göra :)

Idag gick jag in i vecka 8. Känns stort! V. 8 känns jääättelångt :D Haha. Mår fortfarande bra, inget illamående. Igår kväll mådde jag lite illa, men annars inget. Fortsatt stor aptit och större sömnbehov.
 
Idag vid 16-tiden ringde det från ett dolt nummer när jag satt på jobbet. Brukar aldrig svara på dolda nr (tycker det är lite läskigt när man inte vet vem det är eller vad det gäller), men ångrade mig när jag lyssnade på telesvar!
 
Det var en barnmorska från min mvc som sa att hon hade tittat på mina prover. Hon sa att jag hade högt järnvärde och att jag behöver ta nya prover nästa vecka för att se om jag ligger inom normalvärderna. Fick direkt lite panik, men hon tillade att jag inte behövde oroa mig. Men efter en snabb googling där det står om barn som dör i livmodern eller i förlossningen pga för högt järnvärde, tror ni jag kunde vara lugn då?
 
Barnmorskan sa att hon skulle försöka ringa mig imorgon igen. Då ska jag minsann svara! Försökte ringa direkt men det gick tyvärr inte att komma fram mer idag. Ska fråga henne imorgon hur högt mitt värde är, vad det kan bero på och om det är farligt.
 
Jag åkte och köpte folsyretabletter enbart och tänker att jag ska sluta ta mina gravidvitaminer som innehåller järn nu och bara ta folsyra. Ska fråga barnmorskan imorgon också. Ska också börja dricka mjölk till mina måltider tänkte jag, då det ska hämma järnupptaget.
 
Hade fint allihopa <3

Mindre än en vecka kvar...

Idag är det sex dagar kvar till ultraljudet! När jag tänker på det pirras det i magen. Är verkligen jättenervös inför det. Skräcken vore om han sa att det inte fanns något foster där inne, eller om inte hjärtat tickar, eller om fostret är alldeles för litet.

Varför har jag så lätt att bygga upp skräckscenarier i huvudet? Varför kan jag inte bara vara lugn och lita på att det kommer gå vägen?

Kanske för att vi har kämpat så länge och den här gåvan är så dyrbar, därför är man så otroligt rädd att mista den.

Drömmen och förhoppningen är att vi får se vår lilla bebis på ultraljudet, med tickande hjärta, alldeles normalstor.

Då kommer jag bli så euforiskt glad och då kommer jag äntligen kunna fatta att det är på riktigt. Och våga tro på att vi faktiskt ska ha barn i februari!!!

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0