Vad har hänt sedan sist? Ja, syskonförsöken fortsätter misslyckas ...

Sommaren var toppen, vi kunde njuta av den och hade det väldigt bra. Efter semestern åkte vi till kliniken för att göra ett nytt FET. Ett av embryona dog vid upptiningen, så jag fick tillbaka vårt sista, en 6-dagars blastocyst. Men även det försöket gick åt skogen och blev ett minus.

Så fyra FET med blastocyster resulterade i ett enda plus som blev MA/ofostrig graviditet.

Vi bestämde oss för att köpa ett trepack på vår hemort under hösten. Jag kände mig ganska säker att det är på färskförsök vi lyckas, och inte FET, eftersom vi haft så dåliga resultat med FET tidigare.

Kort bakgrund: I vår första IVF innan vi fick dottern blev det totalfrys pga överstimulering. Fyra blastisar till frysen. Tre dog vid upptining. Ett blev ett minus. Andra IVF:en fick vi färskåterföring, ett tvådagars embryo vilket resulterade i dottern. Vi fick också sex blastocyster till frysen. De användes vid syskonförsöken, varav två dog vid upptining, och de fyra alltså inte ledde till något annat än besvikelser och sorg.

Nu har vi precis avklarat vår första IVF-omgång på hemkliniken. Omständigheterna kanske inte var optimala. Vi var dundersjuka i influensa, men eftersom vi inte påvisade covid (vi hade inte heller feber) så sa kliniken att vi skulle fortsätta ändå. Det var helt sjuka omständigheter, och vi var så nära på att ställa in flera gånger, kanske var dumt att vi inte gjorde det när man tänker efter, men när man är mitt i det vill man så gärna. På nåt sätt tänkte vi att det var en sån kamp för att detta skulle bli familjens efterlängtade tillskott. I alla fall så plockades nio ägg ut, 8 blev befruktade, ingen överstimulering och en tvådagars tillbaka till mig och fyra 5-dagars blastocyster till frysen.

Under ruvningen kände jag av cravings, som har varit ett av mina få graviditetstecken tidigare. Men vad lurad jag kände mig när jag testade minus i lördags på äggplock+13. Den dagen har jag plussat bägge gånger jag har varit gravid. När testet visade ett fett minus var det lite som att världen rasade. Fem återföringar och ingen bebis!!! Hur är det möjligt??? Hur kan det vara så mycket svårare att få till ett syskon? Visst, jag är 35 år nu, men har en väldigt hög äggreserv, och mannen har bra spermier (var visserligen något nedsatt nu, säkert pga nfluensan, men embryorna blev ju bra ändå verkar det som?)

Nu känner jag mig inte alls lika optimistisk. Bara två försök kvar, sen kommer vi inte försöka mer. Sen sätter vi stopp. Mannen vägrar försöka mer efter det, och vår ekonomi klarar inte heller mer. Det känns så läskigt. Bara två försök kvar. Vi borde redan vara gravida nu, varför skulle vi lyckas på något av de kvarvarande försöken om vi inte lyckats hittills? Grejen är att jag är övertygad om att vi skulle lyckas bara vi försökte tills det gick, vi har ju faktiskt facit hemma att det går! MEN, om två försök är det STOPP. Sen blir det inget mer. Det är så definitivt, lite som kniven mot strupen.

Vi har hittills betalat 17 000 * 4 för de FET-försöken. Sedan 75 0000 för ett trepack + 4000 för fertilitetsundersökningar inför det.

147 000 kr totalt. Det låter helt galet, och jag är så ledsen att inte staten kan subventionera åtminstone en del för syskonförsök.

Kommer det vara pegar slänga i sjön? Vi vet inte. Det är det som är så jobbigt med den här resan. Den där hemska ovissheten. Kommer det sluta bra, eller kommer drömmen om ett syskon gå i kras?