Tung i sinnet

Livet fortsätter trots allt. Det måste fortsätta, även om man inte känner för det.
 
Även om jag inte vill resa mig upp från sängen på morgonen, även om jag inte vill gå till jobbet, så gör jag det. Jag tar ut hunden på promenader, jag handlar, jag levererar det jag behöver på jobbet. Jag är som en robot. Jag fortsätter men inombords är jag död.
 
Känner bara en enorm tyngd och sorg. Känner ingen mening med något. Har väldigt svårt att orka "prestera" socialt och undviker att träffa så många jag bara kan.
 
Allt jag gör är präglat av den oändliga, bottenlösa sorg jag bär på. Sorgen att inte få vara mamma. Sorgen över att återigen ha misslyckats med något som för de flesta verkar vara så banalt, så enkelt, så självklart. Mår riktigt dåligt när jag ser andra mammor med deras små barn. Skyr dem som pesten.
 
Livet går obönhörligt vidare, men jag är inte redo. Själen är inte redo.
 
Känslomässigt ligger jag fortfarande  kvar på köksgolvet där jag för några dagar sedan låg och grät och önskade livet ur mig. Fortfarande är rädslan så stor och verklig, ovissheten så påfrestande och väntan så plågsam att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vet varken ut eller in.
 
Det enda jag vet är att ett liv utan barn, det känns inte värt att leva.
Sanna
2017-03-07 @ 21:44:13

Känner så oerhört med dig. Har ni kontaktat Linköping för nästa försök? Kram!

minresa.wordpress.com
2017-03-07 @ 21:55:05

Lider med dig och vet allt för väl hur du mår!
Kramar

Anonym
2017-03-07 @ 23:53:27

Kära du, jag förstår precis hur du känner men ge inte upp än. Vår son kom till på andra insättningen och det tog nu ÅTTA insättningar innan vi blev gravida med syskon. Vi hade precis som ni försökt i 2 år innan. Ivf är som ett vidrigt tärningsspel. Det kan ta ett par försök innan man får den där 6:an men till slut lyckas de allra flesta. Stay strong, deppa när deppas behövs men ge det ett par chanser till. Lycka till! Vill du läsa vår historia så finns den på Barnkammarbloggen.

Matelan
2017-03-08 @ 10:48:23

Det låter som du behöver prata med någon? Erbjuder inte kliniken er en terapeut/psykolog? Kolla upp det <3 Även om er resa hittills har varit lång så har ni fortfarande en lång resa med många chanser kvar. Har ni ägg i frysen? Läser många bloggar så minns inte om du skrivit något om det? Kram <3

Malin
2017-03-08 @ 15:43:15
URL: http://ivfdagboken.blogg.se

Sänder ett par kramar och hoppas att ni kan se framåt. Visst har du några kvar i frysen? Kanske ni kan sätta igång nu direkt om ni orkar det? Annars så ta hand om er och låt känslorna komma och när ni känner er starka igen så försök igen. Kram

Anonym
2017-03-08 @ 15:44:59

Det är så tufft! Skickar styrka och kramar. Har du någon att tala med? Tex en kurator på IVF-mottagningen? Eller annan kurator eller psykolog? Det kanske skulle vara en idé, för att få lite ordning på känslorna och få stöd att formulera ledsenheten. Jag tror det kan vara nyttigt. Många kramar Kristina

Anonym
2017-03-08 @ 15:45:01

Det är så tufft! Skickar styrka och kramar. Har du någon att tala med? Tex en kurator på IVF-mottagningen? Eller annan kurator eller psykolog? Det kanske skulle vara en idé, för att få lite ordning på känslorna och få stöd att formulera ledsenheten. Jag tror det kan vara nyttigt. Många kramar Kristina

Pånolligen
2017-03-08 @ 17:28:17

Det kommer lösa sig för dig kompis, det vet jag. Det gör det för nästan alla så småningom, gäller bara att härda ut längst vägen 👊🏻👊🏻👊🏻💗

Resanviinteplanerat
2017-03-09 @ 14:31:58

Känner så starkt med dig! Vet hur det är när kroppen skriker stopp men man måste fortsätta. Hur det är att ligga där på golvet alldeles trasig! 😔 Men vi får försöka kämpa, för en dag ska det bli vår tur ❤

Kristina
2017-03-10 @ 22:49:14

Hur mår du? Tänker på dig och skickar styrka! Kram Kristina

IVFbullen
2017-03-15 @ 01:38:53
URL: http://ivfbullen.wordpress.com

Jag lider så med dig och tänker på dig! Det känns så himla orättvist att man ska behöva gå igenom detta. Snälla prata med någon, du behöver verkligen det, du måste släppa ut det. Jag finns på IVF-linjen jag skapat om du vill prata anonymt. Kram

Stina
2017-03-17 @ 07:14:09

Ett liv utan barn är värt att leva. Det är ett liv värt precis lika mkt som alla andra liv. Tänk alla år du levt fram tills nu? Inte önskar du dem ogjorda? Allt du gjort, allt du känt, alla du älskat, allt du upplevt, det är ovärderligt i sig och finns inte till i förhållande till någon annan, varken barn eller människa. Förminska inte varje andetag du andas och lever för att du ställer det i relation till något som inte finns. Du finns ju! Det är alltid det enda man kan veta med säkerhet. Oavsett hur ditt liv blir är det värt att leva, heligt och okränkbart, det är DITT liv och du får bara ett. Varm kram




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0