Mindre än en vecka kvar...

Idag är det sex dagar kvar till ultraljudet! När jag tänker på det pirras det i magen. Är verkligen jättenervös inför det. Skräcken vore om han sa att det inte fanns något foster där inne, eller om inte hjärtat tickar, eller om fostret är alldeles för litet.

Varför har jag så lätt att bygga upp skräckscenarier i huvudet? Varför kan jag inte bara vara lugn och lita på att det kommer gå vägen?

Kanske för att vi har kämpat så länge och den här gåvan är så dyrbar, därför är man så otroligt rädd att mista den.

Drömmen och förhoppningen är att vi får se vår lilla bebis på ultraljudet, med tickande hjärta, alldeles normalstor.

Då kommer jag bli så euforiskt glad och då kommer jag äntligen kunna fatta att det är på riktigt. Och våga tro på att vi faktiskt ska ha barn i februari!!!
Anonym
2017-06-28 @ 13:20:35

Åh, jag fortsätter att be för er att allt ska se bra ut!

Svar: Tack fina <3
I väntan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0