What might have been...


Ibland blir jag påmind om hur livet kunde ha sett ut nu om vi inte hade haft svårt att få barn.
 
Vi var ute på promenad tidigare idag med vovven. Snön hade fallit under natten och vovven var överlycklig och skuttade fram över det vita snötäcket. Min man sa att "han är precis som ett barn, det är inte så stor skillnad". Jag tog med en boll som vi kastade fram och tillbaka medan hunden sprang efter i full fart.
 
På vägen hem träffade vi en bekant som var ute och gick med barnvagnen. Vi var på deras bröllop för knappt två år sedan och då hade vi börjat våra försök några månader tidigare. De blev gravida på bröllopsresan, på första försöket, vilket jag räknade ut när ultraljudsbilden dök upp på facebook någon månad senare. Kommer ihåg hur orättvist det kändes, att de lyckades direkt och inte vi.
 
Nu kikade vi ner i barnvagnen på en söt liten ettåring. Det kändes inte jobbigt att träffa dem utan det var faktiskt ganska roligt. Det var sedan efteråt som jag började tänka, att vi också hade kunnat ha en ettåring nu... Om allt hade funkat, om vi också hade lyckats bli gravida i början av våra försök.
 
På den tiden började vi förbereda för att utöka familjen. Vi köpte en kombi och började titta på hus. Nu är allt förberett, vi ha en stor bil, vi har ett hus med en övervåning som ekar tomt och väntar på att fyllas med våra barn.
 
Deras son har precis börjat ta sina första steg. Kan inte undgå att tänka på att om vi inte hade haft svårt att få barn hade vi också fått höra ljudet av små barnfötter som tassade runt i vårt hus nu. Vi hade inrett ett barnrum på övervåningen istället för att använda det som ett extra förråd som ingen av oss orkar ta tag i eftersom vi båda vet vad det är tänkt att bli. Vi hade varit ute och lekt med vårt barn i snön idag... Inte bara vår hund.
 
Vi kanske till och med hade börjat tänka på att skaffa syskon vid det här laget.
 
Men livet blir inte alltid som man tänkt sig :*(
Emma
2017-01-04 @ 16:36:06

Förstår precis hur du känner. Skickar många styrkekramar!

Tänker ofta på om vi lyckats första försöket där i April 2015, hur gammal vårt barn hade varit nu och hur annorlunda livet varit..

Kram! <3

Svar: Ja, förhoppningsvis får vi uppleva allt det snart! Styrkekramar till dig också <3
Anonym

M
2017-01-04 @ 21:51:13
URL: http://minstorstalangtan.blogg.se

Man tänker hela tiden på hur allt hade varit. Som du säger hade man till och med börjat fundera på syskon om det hade tagit sig direkt med första.. men här får vi kämpa vidare för att ens få ett barn. Orättvist! Idag har jag och sambon hämtat min brorsdotter på dagis, hon är 2 år. Så fantastiskt roligt vi haft idag och när hon åkte hem ikväll sa vi till varandra: gud vad eftermiddagen har gått fort, så roligt vi har haft, det är det här som är meningen med livet! ❤️

Svar: Ja, det är verkligen orättvist! Åh, vad underbart det lät! Tänk när vi får uppleva den lyckan med våra egna barn❤️
Anonym




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0