Knakar i fogarna...

 
Just nu känner jag mig väldigt ledsen. Äktenskapet mellan mig och min man är minst sagt ansträngt. Det har tagit rejält med stryk av den livskris vi går igenom...
 
Den senaste månaden har varit katastrofal. Vi bråkar i princip varje gång vi pratar med varandra. Det är anmärkningsvärt hur fort det har gått utför. I höstas tyckte jag att relationen var bra. Men jag har varit så sjukt deprimerad de senaste månaderna så det har väl också tagit ut sin rätt på äktenskapet. Jag har bara fokuserat på barnlösheten och inte orkat med något eller någon annan, inklusive min man.
 
För honom är det största problemet att sexlivet inte fungerar. Som det känns för mig skulle jag lätt kuna leva utan sex, har verkligen noll lust. Känner mig bara äcklad av det. Samtidigt vet jag hur viktigt det är för äktenskapet, men jag kan bara inte ställa upp, det går inte, det skulle kännas som våldtäkt...
 
Just nu är vi nästan inte fysiska över huvud taget. Jag blir typ spänd och stel när han försöker ta på mig. Det är så sjukt, för några månader sedan kände jag inte alls så här (bara när jag hade PMS). Jag vet ju att jag älskar honom egentligen, men det känns som att vi har glidit ifrån varandra en bit. Det har blivit en distans mellan oss. Jag vet inte hur vi ska hitta tillbaka...
 
Vi pratade ikväll om att vi nog måste ta hjälp. Det har ju inte varit någon kris i äktenskapet på så sätt att någon har varit otrogen eller så, men vi måste ta tag i problemen nu känns det som, för ju längre vi bara går och irriterar oss på varandra och inte kan kommunicera på ett bra sätt, desto sämre blir äktenskapet.
 
Nej, nu ska vi vända denna skutan. Jag mejlade precis en samtalsterapeut som verkade bra.
Vi har också bestämt att vi ska försöka hitta på någonting tillsammans en gång i veckan, typ laga mat, bowla, käka på restaurang eller liknande...
 
Hur mår era relationer i skuggan av barnlösheten?
Har ni några tips på att förbättra relationen och hitta tillbaka till varandra?
Sanna
2017-01-26 @ 22:00:01
URL: http://babydesires.wordpress.com

Tror inte det är helt ovanligt att relationen tar skada av sånt här. Sex blir till något man MÅSTE för att det ska bli barn och annars känner jag precis som du, ingen lust. Irritation mellan mig och min sambo ibland med och speciellt vid de dåliga dagarna ska han vara peppig medan jag deppar ner mig och då blir vi sura på den andra för att den andra är så depp/pepp. Jättebra av er att hitta en samtalsterapeut! Jag går i terapi och sambon gick lite i terapi med innan och vi båda pratade om barngrejen, det är super att få prata av sig med utomstående som inte är vänner som kommer med dåliga råd. Massa kramar till dig, ni kommer rida ut stormen och komma ut med en bebis och en starkare relation än någonsin innan. KRAM!

Svar: Tack fina du för uppmuntran och stöd!❤️ Känner igen mig så i det du skriver! Vi tycks hela tiden gå om varandra i humöret, om jag mår bra mår han dåligt och vice versa och då stör man sig på att den andre är depp/pepp. Men det är ju ingen liten sak man går igenom, så man ska inte vara rädd att ta hjälp. Jättebra att du går i terapi och att din sambo också gjort det. Nä fy, produktionssexet har varit en riktig romatikdödare. Men som du säger ska vi bli så mkt starkare efter det här! Vi ger inte upp varken om varandra eller att få barn. Stor kram!
Anonym

E
2017-01-28 @ 06:26:57

Känner igen mig i det du skriver.. passionen är helt död.. det känns mer som produktion.. det kan låta konstigt men jag och min man har en överenskommelse att han får runka när det går för lång tid mellan gångerna.. jag slipper då känna mig stressad och han får ända ha utlösning.. jag har nedreglerat min kropp i över ett halvår och har i stort sett aldrig lust längre.. det här är vårt sätt att ta oss förbi det här.. för jag hoppas verkligen lusten kommer tillbaka.. när det gäller humöret är det också upp å ner för oss.. och i otakt.. så jag tror det är vanligt i den här processen. Va bra att ni vågar ta hjälp, det visar ju att ni inte gett upp:). tack för en bra blogg!!

E
2017-01-28 @ 06:26:58

Känner igen mig i det du skriver.. passionen är helt död.. det känns mer som produktion.. det kan låta konstigt men jag och min man har en överenskommelse att han får runka när det går för lång tid mellan gångerna.. jag slipper då känna mig stressad och han får ända ha utlösning.. jag har nedreglerat min kropp i över ett halvår och har i stort sett aldrig lust längre.. det här är vårt sätt att ta oss förbi det här.. för jag hoppas verkligen lusten kommer tillbaka.. när det gäller humöret är det också upp å ner för oss.. och i otakt.. så jag tror det är vanligt i den här processen. Va bra att ni vågar ta hjälp, det visar ju att ni inte gett upp:). tack för en bra blogg!!

Svar: Det är ju verkligen ingen lätt sak vi går igenom och inte konstigt att passionen tar stryk. Jag hoppas också det ska bli bättre! Kul att du uppskattar bloggen :) ta hand om er 💜
Anonym

Kristina
2017-01-28 @ 12:54:41

Kännner också igen mig, till viss del. Vi uppskattar fortfarande sex. Vi försöker numera inte pricka ägglossningen. Vi har sex två-tre gånger per vecka och stressar inte upp oss om vi inte vill just då och det är ägglossning. Vi känner att vi måste göra så annars skulle vi inte vara lyckliga. Vi har periodvis haft mycket "gräl" om att vi inte blir gravida. Ett tag var sex ett måste. Det enda jag velat prata om är barn, älta att det inte går och att jag är ledsen osv. hela tiden. Nu har vi bestämt att vi får prata barn, ivf och känslor kring barn 30 minuter per dag max. När vi bestämde oss att inte tvinga oss att ha sex, att inte bara prata om och tänka på det vi inte har hela tiden kändes det så väldigt mycket bättre i relationen. Det kändes nästan som att någon lyfte en sten från mina axlar. Nog hans också. Idag fokuserar vi mest på hur vi ska inreda lägenheten, vad vi ska göra på semestern, var vi kan åka på utflykt eller om något roligt som husdjuret gjort. Sedan 30 min per dag max får vi ösa ut oss våra känslor, när och hur vi ska hämta läkemedel till ivfen, är vi positiva/negativa till försöket osv? Sedan när vi är klara går vi tillbaka till att prata om annat. Ta vara på dig och ta vara på relationen. Kram

Kristina
2017-01-28 @ 12:54:42

Kännner också igen mig, till viss del. Vi uppskattar fortfarande sex. Vi försöker numera inte pricka ägglossningen. Vi har sex två-tre gånger per vecka och stressar inte upp oss om vi inte vill just då och det är ägglossning. Vi känner att vi måste göra så annars skulle vi inte vara lyckliga. Vi har periodvis haft mycket "gräl" om att vi inte blir gravida. Ett tag var sex ett måste. Det enda jag velat prata om är barn, älta att det inte går och att jag är ledsen osv. hela tiden. Nu har vi bestämt att vi får prata barn, ivf och känslor kring barn 30 minuter per dag max. När vi bestämde oss att inte tvinga oss att ha sex, att inte bara prata om och tänka på det vi inte har hela tiden kändes det så väldigt mycket bättre i relationen. Det kändes nästan som att någon lyfte en sten från mina axlar. Nog hans också. Idag fokuserar vi mest på hur vi ska inreda lägenheten, vad vi ska göra på semestern, var vi kan åka på utflykt eller om något roligt som husdjuret gjort. Sedan 30 min per dag max får vi ösa ut oss våra känslor, när och hur vi ska hämta läkemedel till ivfen, är vi positiva/negativa till försöket osv? Sedan när vi är klara går vi tillbaka till att prata om annat. Ta vara på dig och ta vara på relationen. Kram

Svar: Vad grymma ni är, ska försöka göra mer som ni gör, låter vänligt sunt! :) Kram!
Anonym

M
2017-01-28 @ 20:55:29
URL: http://minstorstalangtan.blogg.se

Känner också igen mig i det du skriver. Många gånger känns det också som om jag skulle klara mig utan sex. Att man enbart har det i produktionssyfte, inte för att det är mysigt. För min del är det nog för jag känner mig "misslyckad", att jag inte kan bli gravid av ett ligg, som en kvinna "ska" kunna. Har vi inte sex så slipper man bli besviken varje månad eftersom vi då inte försökt och inte heller misslyckats. Hoppas allt löser sig och att ni får bra samtalsstöd. Kram

Svar: Förstår dig precis. Tack! 💜 Kram!
Anonym

Varvagtillettbarn.blogg.se
2017-02-02 @ 20:05:38

Hittade just hit och har inte hunnit läsa så mycket ännu, kände bara att jag vill kommentera det här innan jag läser vidare ☺️ Jag tror att det är ofrånkomligt att relationen inte tar stryk. Vi har både bra och dåliga dagar och ibland många dåliga i följd. Jag tror att ni är på helt rätt spår som tar tag i det och som vill hitta en lösning! Samtalsstöd är jättebra, tycker det är så skönt att få ösa ur mig allt till någon jag inte känner privat. Heja er! 💕 Läste också i kommentarerna att ni turas om att vara pepp/depp, det gör vi också fast mer depp/sköter allt runt omkring. Om min sambo är depp försöker jag bara få allt att rulla, ser till att vi får i oss mat, sover när vi ska, kommer iväg till jobbet osv. Det kanske kan hjälpa att inte peppa lika mycket, mer bara finnas där? Tänker att man kanske inte blir irriterad då på att man ligger på så olika energinivåer för tillfället? Alla hittar sina egna vägar som funkar bäst, mest bara en tanke som slog mig 😊💕 kram

Svar: Låter som en jättebra idé, tack <3 Skönt att få andras perspektiv, speciellt från sånna som går igenom samma sak. Kramar!
Anonym

Varvagtillettbarn.blogg.se
2017-02-02 @ 23:24:07

Hmm, tror jag ska hålla mig borta från andras kommentarsfält när jag ligger hemma sjuk och grötig i huvudet.. kommentaren var skriven i all välmening men känner ju nu att ni kommer såklart lösa det här på ert sätt, det som är bäst för er 😊 ursäkta min förvirrade kommentar ovan ❤️

Svar: Haha, vad gullig du är! Men jag tycker inte det var något förvirrande med kommentaren alls, utan jättebra allting! Kram på dig <3
Anonym




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0