Ruvardag 2, äl + 7

Idag är jag inne på ruvardag 2. Men idag har jag knappt hunnit tänka på att jag är ruvare...
 
Jobbade på mitt nya jobb idag och chefen berättade för mig hur nöjda de var med mig och att de vill anställa mig på 100 %. Så det har i princip upptagit hela min tankevärld idag. Vill jag säga upp mig från mitt andra jobb? Eller fortsätta jobba deltid på båda? Tycker det funkar bra att kombinera. Känns jobbigt att fatta ett så stort beslut i och med det vi står i nu också.
 
Har varit en del stress på jobbet idag också, hoppas det inte påverkar embryot negativt. Har försökt slappna av så mycket jag kan, men lite svårt på ett nytt jobb när man vill visa framfötterna.
 
Igår fick jag världens PMS-liknande utbrott (vill inte kalla det PMS eftersom jag hoppas att det INTE är premenstruellt) på kvällen. Stackars mannen. I morse kände jag ett lätt illamående, men det kan ju ha berott på vad som helst. Sen resten av dagen har jag känt mig helt som vanligt. Inte känt några speciella symptom. Men som sagt så kan man ju inte lita på några symptom eller ickesymptom. Det enda man kan lita på är den där stickan. Och än är det långt kvar till testdag.
 
Heja, heja, lilla embryo. Stanna kvar hos oss!
Anonym
2017-02-23 @ 20:28:53

Hej
De är helt normalt med utbrott, jag "mannen" fick ta en massa skäll, men jag gick undan och tog ett andetag. Finns en anledning till allting med..=)

Svar: Låter bra 👍🏻😀
I väntan

Malin
2017-02-23 @ 22:02:12
URL: http://ivfdagboken.blogg.se

Oj vad kul och spännande med jobbet. Men förstår såklart att man helst inte vill ha mer "jobbigt" att tänka på.
Ja heja heja!✊

Svar: Eller hur :) Tack <3
I väntan

langtaneftermini
2017-02-24 @ 14:49:32

Heja heja!! 🙏🏼💕

Svar: Tack <3<3
I väntan

Malin
2017-02-25 @ 09:07:16
URL: http://ivfdagboken.blogg.se

Så konstigt.. fick också ett pms liknande utbrott igår. Alltså också på dag 1. Kanske hör till:)

Svar: Hoppas 👍🏻😀
I väntan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0