Magen hade inte växt så mycket...

Var hos barnmorskan igår och blodprov, urinprov och blodtryck såg superbra ut! Hjärtljuden var helt normala och hon sparkade friskt där inne under undersökningen. Det enda var att när hon mätte magen så hade den inte växt så mycket sedan sist! Så jag fick en ny tid om en och en halv vecka för att kolla hur det är då. Om det inte har hänt så mycket kommer hon skicka mig på tillväxtultraljud.

Även om hon säger att jag inte behöver oroa mig så gör jag ju självklart det! Har bara mätt två gånger men min kurva gick nästan helt rakt från förra gången.

Så tråkigt att man måste oroa sig över något, kan inte allt bara få gå smidigt nu?:)

Men det är ju bra att de har koll. Får lita på att jag är i goda händer!

Förra gången var det dessutom en annan barnmorska som mätte min mage, och hon kändes väldigt osäker. Har förstått att det kan skilja sig en del mellan hur barnmorskorna mäter. Sen sa min barnmorska också att barnet kan ha legat på ett annat sätt, eller att de helt enkelt växer olika mycket under olika perioder.

Min svägerska berättade också att hon inte litar på måttbandet över huvud taget! Med deras första barn var måttet jättebra, men på ultraljudet var hon för liten. På andra barnet var måttet litet men tillväxtultraljudet visade att han var 20 % över kurvan!

Så man ska väl inte hänga upp sig för mycket på det där antar jag... Men vill bara att tiden ska gå fort nu tills nästa mätning och att livmodern har vuxit som den ska tills dess!

Vår lilla dotter är i alla fall fortsatt aktiv där inne och så länge hon är det så ska jag försöka att inte oroa mig, men det är svårt!

Jag fick med mig en liten bok som gåva som barnmorskan sa att jag kunde läsa för barnet. Tydligen har forskning visat att det är bra för både anknytning och barnets språkutveckling om man läser för det i magen. Visste ni det? Kändes lite fånigt först, men jag och mannen läste boken för lilla pyret igår och det blev faktiskt en riktigt mysig familjestund! Lilla vovven kom och la sig mellan oss också så hela familjen var samlade <3

Hur mår ni? Är så glad för alla er som har lyckats bli gravida på sistone och fortsätter att hålla tummarna för att det blir er andras tur snart också!

Kram
Anonym
2017-12-04 @ 16:35:21

Jag hoppas allt ser bra ut nästa koll! Skälv är jag väldigt orolig att något gått fel, kan man någonsin slappna av efter missfall?

Svar: Har ingen erfarenhet av missfall, men förstår att det är svårt att slappna av! Vilken vecka är du i?
I väntan

Anonym
2017-12-04 @ 20:25:22

Förlåt jag blandade visst, skönt att du inte haft missfall :) Jag är bara i vecka sex, men delar oron med dig att något är fel. Önskar man kunde vara som "vanliga" gravida och vara lycklig och glad. Hoppas allt går bra :)

Svar: Ingen fara! Håller alla tummar och tår att det går vägen för er!!! ❤️ Jag var också väldigt orolig i början, men ju längre tiden går och speciellt efter de första tolv veckorna började jag slappna av. Hoppas du kan få njuta av graviditeten också! Kraam
I väntan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. Juni 2017 - äntligen har vi plussat! (Vi lyckades på vår andra IVF-omgång.) I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! 2022: Nu håller vi på med syskonförsök. Vi hade sex blastocyster kvar i frysen efter IVF-omgången då vår dotter kom till. FET 1 och 2 resulterade i minus. FET 3 blev plus och lyckan fullkomlig. Vid VUL i v. 8+2 konstaterades ofostrig graviditet/MA. Så resan med syskonförsöken förtsätter, tyvärr ...

RSS 2.0