Ingen förväntan

Idag tog jag sista letrozoltabletten och om ca två veckor borde jag vara ruvare.
 
Men vet ni va? Jag känner ingen förväntan över huvud taget.
 
Känns redan som att jag kan se testet framför mig. Och det klart att det är blankt, som alla andra gånger. Varför skulle det vara någon skillnad denna månad?
 
Jag kan inte se det framför mig. Kan inte föreställa mig att jag någonsin skulle få ett plus. Efter över två års seriösa försök och snart fem års äktenskap där vi knappt har skyddat oss, så känns det rätt lönlöst att hoppas.
 
Någonstans har jag nog en tro och ett hopp om att vi kommer bli gravida en vacker dag, men jag vågar inte hoppas på detta FET-försök som jag gjorde förra gången. Orkar inte bli så nedslagen som jag blev för två månader sedan. Nä, denna gång kommer jag vara mer realistisk.
 
Varför skulle det funka nu, när det aldrig gjort det innan?
Malin
2017-04-14 @ 22:26:24
URL: http://ivfdagboken.blogg.se

Förstår hur du känner, känner så jag med. Kan inte för mitt liv se det framför mig, att lyckas bli gravid. Men ändå så hoppas jag. Vi har försökt i många år också och nu har vi fått professionell hjälp i ett år utan att ha lyckats😕 Men en dag händer det för oss också. Det bara lite längre tid men snart så✊ kram

Svar: Yes, plötsligt händer det! Kommer kännas som att vinna 10 miljoner på triss! Fast bättre 😀 Kram
I väntan

Anonym
2017-04-14 @ 23:07:26

Innan vi gjorde vårt andra ivf försök i höstas så gjorde jag icke-gravid planer att se fram emot inför kommande 2017. Mina planer var saker som jag verkligen velat göra men skjutit upp, det fick mig att känna att även om jag inte blev gravid hade jag ett underbart år framför mig. Det hjälpte mig iaf att inte ha allt mitt hopp på ett plus på stickan. ;)

Svar: Låter som en bra idé, tack! 💜
I väntan

Kristina
2017-04-15 @ 10:38:58

Man fortsätter för man måste. Kom ihåg att ivf är en behandling som behöver upprepas. Vissa har tur att hitta guldägget direkt, hittar rätt mediciner osv. För de flesta behöver man försöka igen och igen för att hitta den metod som passar bäst. Så ge inte upp än. Vi har båda goda förutsättningar att lyckas. Det hade varit så mycket värre om vi inte hade blastocyster i frysen, om vi fyllt 40 och inte 30 osv. När sorgen kommer är det bra att släppa ut den för då kan man nog lättare fortsätta. Kramar

Svar: Du har rätt såklart! Vi har alla förutsättningar, förr eller senare borde vi båda lyckas! Kram❤️
I väntan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. Juni 2017 - äntligen har vi plussat! (Vi lyckades på vår andra IVF-omgång.) I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! 2022: Nu håller vi på med syskonförsök. Vi hade sex blastocyster kvar i frysen efter IVF-omgången då vår dotter kom till. FET 1 och 2 resulterade i minus. FET 3 blev plus och lyckan fullkomlig. Vid VUL i v. 8+2 konstaterades ofostrig graviditet/MA. Så resan med syskonförsöken förtsätter, tyvärr ...

RSS 2.0