Fasar över sommarens tillställningar...

Sommaren närmar sig med stormfart. Så gör också sommarens alla tillställningar. Det är kalas med massa barnfamiljer och släktträffer med ännu fler barnfamiljer.
 
Och i år är första året som vi är de enda som är barnlösa. 
 
Fasar detta. Hur ska jag klara av det? Hur ska jag klara av att se alla lyckliga barnfamiljer? Alla som har fått sitt första, andra och till och med tredje barn?
 
Hur ska jag klara av att fira min svägerska som fyller 30-år, när de har en liten nyfödd hemma? När alla som kommer dit kommer att ha minst två barn? Vill inte, orkar inte.
 
Hur ska jag klara av släktträffen med alla mannens syskon, där alla har mellan ett till tre barn?
 
Kommer känna mig så sjukt utstött, ensam, misslyckad, ledsen och obekväm. Ska jag spela oberörd eller ska jag störtgrina? Låtsas som att allt är okej trots att jag går sönder inombords? Ska jag sitta och lyssna på när de pratar om sina mammaledigheter, om barnens upptåg, om amning eller barnens utveckling, medan vi själva kämpar med blod, svett och tårar, år ut och år in, men inte ens har kommit i närheten av ett plus på stickan? Inte en tillstymmelse till fucking plus!
 
Orkar inte mer! Och hur blir det med min egen 30-årsdag? Om jag inte är gravid då kommer det bli den mest deprimerade 30-årsfest i mannaminne. Då tänker jag inte ha någon fest. 
 
Trodde väl ändå att jag åtminstone skulle ha ett barn innan jag fyllde 30! Nu närmar sig 30-årsdagen med stormsteg och nu kommer jag inte få bli mamma ens detta år. Åren tickar på och ALLA våra vänner spottar fram fler och fler ungar på löpande band. INGEN är i vår situation, INGEN vi känner.
 
Hur sjutton orkar man när man inte orkar mer?
Sanna
2017-04-15 @ 08:58:08

Känner igen mig så i det du skriver.....
Jag var helt säker att jag skulle ha barn innan jag var 30 år. Nu kan det bli så för har bf 23/8 och fyller 30 år den 28/8.
Jag tänkte såhär att alla andra kommer ju inte kunna fira att de fyller 30 så bestämde mig för att ha en riktig fest. Med massa av folk (inga barn) live band m.m. Gå all in verkligen.

Nu behöver ju inte de vara rätt för dig men jag tror att man får försöka tänka och planera in saker och inte låsa upp allt vid att bli gravid. Jag vet det känns inte roligt och meningslöst men det blir bättre än att sitta hemma. Gör söker fast man inte känner för det för de ger livsglädje i det långa loppet.

Det är ett utanförskap och jag vet precis hur du menar. Jag har försökt vara så ärlig mot alla och tala om att det är jobbigt för mig och kräver mycket av mig att delta på dessa träffar.
Midsommar åkte jag och min man iväg och gjorde något helt annat.
Håller tummarna för att det är din/er tur snart! 💜

Anonym
2017-04-15 @ 08:58:39

Känner igen mig så i det du skriver.....
Jag var helt säker att jag skulle ha barn innan jag var 30 år. Nu kan det bli så för har bf 23/8 och fyller 30 år den 28/8.
Jag tänkte såhär att alla andra kommer ju inte kunna fira att de fyller 30 så bestämde mig för att ha en riktig fest. Med massa av folk (inga barn) live band m.m. Gå all in verkligen.

Nu behöver ju inte de vara rätt för dig men jag tror att man får försöka tänka och planera in saker och inte låsa upp allt vid att bli gravid. Jag vet det känns inte roligt och meningslöst men det blir bättre än att sitta hemma. Gör söker fast man inte känner för det för de ger livsglädje i det långa loppet.

Det är ett utanförskap och jag vet precis hur du menar. Jag har försökt vara så ärlig mot alla och tala om att det är jobbigt för mig och kräver mycket av mig att delta på dessa träffar.
Midsommar åkte jag och min man iväg och gjorde något helt annat.
Håller tummarna för att det är din/er tur snart! 💜

Svar: Hej! Tack för pepp 💜 Underbart att du är gravid, hur länge fick ni försöka? Kram
I väntan

Kristina
2017-04-15 @ 10:47:28

Jag känner som vanligt igen mig i det du skriver. När jag är på sådana tillställningar så gosar jag så mycket det går med de lite äldre barnen. Bebisarna är för jobbigt att vara nära men ett-tvååringarna är ljuvliga att leka med. Sedan så tänker jag att jag verkligen inte vill leva mina vänners liv. De har tråka relationer, tråkiga jobb och de är inte tacksamma för sina barn och familjer. De säger hela tiden att det är så jobbigt att ha barn. Som att de är avundsjuka på oss som inte har barn. De säger att de borde försöka få syskon. För syskon måste man ju ha som att det är något ont måste. När jag säger att man ju kan ha ett barn också är jag konstig. Då känner jag att vi är de lyckliga som lärt oss att uppskatta allt i livet och aldrig ta något för givet. Kanske ska vi komma ut ur denna skit som lite bättre och starkare människor. Jag hoppas det i alla fall. Hur än det går, med ett biologiskt barn, adopterat barn eller utan barn. Sedan så måste du inte gå på alla tillställningar. Och 30-årsdagen kan ni kanske fira i Paris eller något annat helt oväntat. Kramat

Svar: Tack för din fina och kloka kommentar! ❤️ Fatta vad tacksamma vi kommer vara över våra barn sen! Tror också det kan få komma något gott ur det här. Man får helt andra perspektiv... åh, tack för att du vidgade mina vyer ang 30-årsdagen! En resa vore inte helt fel!!:) Kram på dig!
I väntan

Madde
2017-04-15 @ 18:01:34
URL: http://minstorstalangtan.blogg.se

Känner också igen mig så i det du skriver. Där sitter alla andra med sina barn & man känner sig ensammast i hela världen även om man har sin sambo med sig. Vet inte om alla andra i sällskapet också känner av det, eller om det bara är en själv som tänker på att man är "annorlunda" än dom. Men att lyssna på allt barnsnack, nä fy! VI får kämpa på och hoppas att vi blev en av dom en vacker dag ❤️

Svar: Ja, en dag ska vi också sitta där med våra barn ❤️❤️❤️
I väntan

Mr
2017-04-15 @ 20:32:50

Vad sägs om att berätta att ni har svårt att få barn, de kanske kan hjälpa,

Svar: Vi har berättat. Men det är jobbigt ändå...
I väntan

Helen
2017-04-16 @ 20:44:43

Jag har varit i din situation, inget fel på någon av oss, men det funkade inte! Jag känner verkligen med dej, och önskar så att du ska få må bra NU, i väntans tider, innan du blir gravid!
Var det något jag höll fast hårt vid, så var det att vara glad med dem som hade barn och som blev gravida, unnade dem allt gott och trodde att det en dag skulle få vara min tur.
Jag tror att det finns en väldigt stor risk att man annars kan bli bitter och arg och det mår man själv mest dåligt av.
De du möter på sommarens tillställningar kanske själva har kämpat i flera år innan de blev gravida, kanske flera av dem har gått igenom tuffa ivf-behandlingar? Man vet så lite om människor, och ofta har man väldigt lätt för att tänka vad de tänker och tycker om en. Oftast så stämmer inte de tankarna, utan återigen mår man mest dåligt själv.

Önskar dej allt gott, och att du ska få må bra både nu, i graviditeten och som mamma. ❤

Svar: Hej Helen! Tack för uppmuntran!
Hur länge försökte ni och lyckades ni till slut?

Kram!
I väntan

Sanna
2017-04-17 @ 10:21:34

Hej igen!
Tog två och ett halvt år och gick på andra insättningen efter en utdragen stimulering som sluta med överstimulering och total frys.
Väntan är jobbig men du ska se att det blir din tur snart! 💜

Kristina
2017-04-17 @ 15:56:32

Alla måste ju inte ha stora feta födelsedagsfester. Vill man ha det ska man ju så klart ha det men om man av någon anledning tycker att det är jobbigt så kan nan ju göra något helt annat. Hoppas du kommer fram till hur du vill fira. Jag kan i alla fall rekommedera Paris. :)

Jag beundrar Helene och andra kvinnor och män som trots allt kan glädjas med gravida. Jag har MYCKET svårt att göra det och har bestämt att jag inte ska ignorera mina känslor. Jag vet att en av fem par har problem att bli gravida så många jag ser har ju haft problem. Jag har även många vänner som har fått barn genom IVF eller som gått igenom missfall osv. Jag kan ändå inte fullt ut glädjas med dem för att jag är så avundsjuk även om jag inte vill leva deras liv. Jag beundrar dem som kan glädjas utan avundsjuka. Jag förstår inte hur de gör.

Jag tänker också att man, om man lyckas ta sig ur oftivillig barnlöshet lite glömmer bort hur jobbigt processen var. Jag har vänner/bekanta/familjelivsmejlkompisar som blivit gravida genom IVF och som börjat ge massa tips, "drick inte kaffe", "testa akupupunktur", "slappna av", "passa på och res", "njut av ensamheten medan ni kan", "jag vet att ni kommer att lyckas tillslut". Men när de var mitt i oftivilliga barnlösheten var de ju lika bittra som jag. Så är nog lätt att man glömmer hur det var när man väl lyckas. Jac hoppas jag kommer glömma om jag fär barn. Man ser nog kämpandet ur ett annat perspektiv och vill så gärna att den som fortfarande är ofrivilligt barnlös ska förstå att det ju inte är hela världen. Att det känns värt det när man väl får det där barnet. De har ju rätt men jag får bara en klump i magen av det. Jag vet att jag låter som en sur och bitter tant. Men sanningen är att jag är sur och bitter. Så du är verkligen inte ensam om att känna dig avundsjuk. Tycker du alltid ska göra det som känns rätt för dig. Undvika barn när du intw vill vara med barn, skippa stora festen eller vad än du vill.

Kram Kristina

Svar: Precis, tack för att du hjälpte mig tänka utanför boxen :D Paris låter ju riktigt nice!
Jag har också mycket svårt att glädjas med gravida. Dem jag kan glädja mig åt är andra "IVF-syskon" som kämpat länge. Dem som blir gravida bara genom att titta på varandra känner jag mig nästan provocerad av. Det är väl kanske inte rätt eller bra att känna så men det är sanningen. Och jag tycker som du Kristina att det är bättre att vara ärlig, att så här känner jag. Och vara snäll mot sig själv och inte utsätta sig för mer än man orkar. Om man inte pallar att träffa gravida eller bebisar, så behöver man inte göra det! Håller med till 100%.

Såklart funkar vi alla olika, och jag fattar inte heller hur någon orkar glädja sig för andra som blir gravida utan att kämpa, om man själv befinner sig så djupt nere i den ofrivilliga barnlöshetens avgrund. Men det är väl fantastiskt att vissa orkar! Jag orkar/kan dock inte. Det är ju inte så att jag inte önskar att andra ska bli gravida eller få barn, det gör bara så sjukt ont att se alla andra lyckas när man själv vill så mycket. Önskar ju att vi också ska få bli en av dem!

Kram!
I väntan

Helen
2017-04-17 @ 21:47:48

Vi fick första barnet med IVF, andra barnet gjordevi tre fulla IVF behandlingar med massa insättningar utan att lyckas. Försökte på naturlig väg under tiden också, men inget lyckades... man började prata om endometrios och andrasaker, men mina kristna vänner bad för mig, jag fick en dröm och blev senare gravid på naturlig väg. Det är ett mirakel!!

Även om det känns tufft så är du inte ensam. Kasta alla dina bekymmer på Honom, för han har omsorg om dej. När vi inte orkar så gör Han det.
Jag vet hur jobbigt det kan vara, jag har inte glömt eller förträngt, men idag är jag så otroligt glad för att jag gladde mig åt mina systrar och vänner som blev gravida och fick barn när vi sjökva kämpade och grät. Glädjen hos dem när vi senare fick berätta att vi väntade barn var fantastisk!!

Svar: Du får gärna be för mig! Kämpar med min gudsbild och relation till Gud i allt detta. Mår så fruktansvärt dåligt och fattar inte varför han inte griper in, orkar ju inte mer 😭 Det har varit för mycket jobbiga grejer hela livet... och så det här på allt annat.Fantastiskt att ni fick era barn till slut! Hoppas vi med ska få det.
Fantastiskt också att ni klarade att glädja er åt andra när ni själva kämpade!
Kram💜
I väntan

Anonym
2017-04-17 @ 22:02:26

Hej! Jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Jag har inte följt dig tidigare utan jag bara hamnade här. Jag och min sambo har försökt att bli gravida sen jag var 20år och alla säger : jamen ni är så ung så det kommer gå så bra.. Ja chansen är bättre men vem säger att det kommer gå "snabbare"? Vi "förlorat" 2 embro och det gör så himla ont att se alla andra som blir gravida/har barn. För alla mina kompisar har barn så jag har svårt att umgås med dom nu tyvärr men det får vara så nu för JAG måste tänka på mig själv ❤️ Jag hoppas verkligen att ni lyckas! Får jag fråga hur gammal du är?

Svar: Hej! Usch, förstår precis hur du känner :/ Jag är 29, fyller 30 senare i år. Vi började försöka seriöst när jag var 27. Hur gammal är du nu? Har ni gjort två ivf-försök eller är det något FET-försök med? Styrkekramar❤️
I väntan

Anonym
2017-04-17 @ 22:05:01

Åh typiskt det jag skrev försvann.. 😕

Helen
2017-04-18 @ 22:09:07

Jag ska be för dej och för er! 🙏🏻
Ibland går vi genom dödsskuggans dal, men Han är med! Han är med i allt det du går igenom och Han är nära! Vi ser kanske inte allting nu, men Ordet säger "sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så SKALL ni få allt annat också."
Sök Jesus, han är nära och vill hjälpa dej i detta, och i det du gått igenom tidigare i livet också. Han är trofast och kärleksfull i allt han gör.

Har du någon som du kan prata med, någon själavårdare eller pastor i nån kyrka? 🙏🏻🙏🏻🙏🏻

Helen
2017-04-18 @ 22:09:08

Jag ska be för dej och för er! 🙏🏻
Ibland går vi genom dödsskuggans dal, men Han är med! Han är med i allt det du går igenom och Han är nära! Vi ser kanske inte allting nu, men Ordet säger "sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så SKALL ni få allt annat också."
Sök Jesus, han är nära och vill hjälpa dej i detta, och i det du gått igenom tidigare i livet också. Han är trofast och kärleksfull i allt han gör.

Har du någon som du kan prata med, någon själavårdare eller pastor i nån kyrka? 🙏🏻🙏🏻🙏🏻

Svar: Tack fina du!Ja, jag har en själavårdare jag kan prata med.
Kram❤️
I väntan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0