Jag har aldrig förstått mig på höggravida kvinnor som ojar sig över att barnet inte kommit än. Någon vecka hit eller dit kan väl inte spela någon roll! Vad gör det om man går över tiden två veckor, det går så fort och snart har man ju barnet hos sig.

Men nu när jag själv är fem dagar från BF förstår jag dem! Jag känner mig redan superotålig och vill bara att hon ska komma NU!!! Jag har sagt till alla att jag ställer in mig på att gå över två veckor, men det är ju bara skitsnack. Det gör man inte ändå! På något sätt känns två veckor som två år. Jag letar efter tecken på att förlossningen är nära, googlar på hur man kan starta igång den och längtar tills jag får riktiga värkar!

Häromdagen var vi inne på förlossningen pga att jag inte känt lika starka rörelser i magen. Allt var bra med lilltjejen och under ctg:n bökade hon runt som aldrig förr! Men det var så härligt att få se förlossningsavdelningen. Vi pratade med en familj i väntrummet som hade en familjemedlem som höll på att föda. Och jag kände bara, åh, jag vill också vara här och föda nu! Ser sååå fram emot det!

Vill bara träffa vår lilla dotter nu, nu, nu! Orkar inte vänta en dag till.

Det enda jag har känt är typ som molande mensvärk, mest på nätterna. Det sitter både i ryggen och magen. Jag hoppas det ska tillta och bli till riktiga värkar snart!

Det är väl så här det är tänkt, att man ska vara riktigt trött på att vara gravid nu, att man bara längtar efter att få ut barnet. Det finns väl en tanke bakom det, så att man ska stå ut med smärtan under förlossningen. 

Jag känner mig faktiskt inte ett dugg rädd inför förlossningen. Bara sjukt förväntansfull!!! 

Snart så går vår dröm i uppfyllelse, snaaart...