PMS-monster, psykbryt och IVF-sprutor

 
Idag var ingen bra dag. Jag har världens PMS och när jag har det blir jag som ett M O N S T E R. Jag blir också sjukt deppig och osocial.
 
Dagen började med att jag gjorde ett graviditetstest. Jag brukar inte göra det längre som sagt, men jag var för snål för att lägga ca 2000 kr på IVF-sprutor ifall det nu mot förmodan inte skulle behövas. Kissade på stickan och lade ifrån mig den. Hade absolut inga förväntingar alls på att det skulle visa något annat än ett negativt resultat, så när jag tittade på den blev jag bara ca 1% besviken.

Okej, så nu blir det verkligen IVF... Nu är vi framme vid det. Fine.

Förmiddagen på jobbet gick ganska bra, sen åkte jag hem innan lunch för att gå ut med hunden. Jag var i mina egna tankar och upptäckte alldeles för sent att han hade gluffsat i sig en hel bajskorv! Så sjukt äckligt. Runt hela munnen var det fullt av bajs. Åååh, inte bra för min PMS. Fyyade hunden och gick irriterat klart rundan. Kom hem och satte på mig engångshandskar och duschade hunden med bakteriedödande tvål som jag egentligen fått utskriven till hans tassar och rumpa. Tänkte att det nog inte kunde skada, det lär ju i alla fall få bort alla äckliga bakterier.
 
Hunden gillade inte alls min behandling. Inte så lätt att skölja honom runt munnen när han inte vill stå still. Det typ sprutade runt överallt och jag var tvungen att byta om sedan. När jag äntligen hade torkat honom tänkte jag att jag skulle skynda tillbaka till jobbet för att äta lunch. Då hör jag ett hulkande ljud ifrån vardagsrummet.
 
Springer dit och SKIT OCKSÅ! Hunden spyr upp bajset på vår luddiga vardagsrumsmatta. Det är nu jag får ett psykbryt. Jag skriker på hunden, som går och gömmer sig i tvättstugan under vasken. Jag försöker torka upp spyorna, men det är omöjligt att få bort allt från den långfransiga mattan. Jag håller själv nästan på att spy av lukten av bajs och spy kombinerat, och börjar mitt i allt att storgråta. Inte bara gråta, utan jag tjuter högt!
 
Jag sätter mig i trappan och gråter och gråter... Säkert i 20 minuter. Inte över mattan, utan över det som finns djupt där inom mig, som jag går runt och bär på hela tiden, den oerhörda sorgen. Nu kom den upp som ett vulkanutbrott, den gick inte att hejda. Sorgen över att vara ofrivilligt barnlös. 
 
Jag insåg att jag kanske inte bara var 1% besviken ändå över morgonens test. Eller det var nog berget av de samlade besvikelserna av negativa test månad efter månad, år efter år, som blev för tungt för att bära. När jag väl började gråta var det svårt att sluta. På vägen till jobbet skrek jag ut min ilska och frustration på Gud. Var är du i allt detta?
 
När jag kom tillbaka till jobbet för att äta lunch var jag rödgråten. Men kollegorna sa inget som tur var. Min bästa vän på jobbet kom senare in till mig och jag fick gråta av mig och förklara vad som hade hänt. Så skönt att ha någon på jobbet som vet vad jag går igenom och som kan stötta mig. Guld värt!
 
Resten av dagen kände jag mig bara sorgsen och osocial. Vid fikat på eftermiddagen sa jag nog ingenting. Jag bara hoppades att ingen skulle prata med mig, jag ville inte ens att någon skulle titta på mig. Var så irriterad och ledsen. Denna PMS alltså...

Det jag hade sett fram emot hela dagen var i alla fall att få åka till apoteket och hämta ut sprutorna inför IVF:en. Jag hade inte fått någon bekräftelse på att sprutorna hade kommit in men jag åkte ändå. Och de hade kommit in! Så nu har jag i princip hela kylen fylld med Gonal-F, Orgalutran och Otrivelle. På fredag har jag beräknad mens och i så fall börjar jag spruta på söndag! Typiskt bara att de hade missat att beställa in alla Orgalutran som jag hade fått recept på, men resterande får jag hämta på torsdag.

Jag kör korta protokollet eftersom jag har många äggblåsor och har risk att bli överstimulerad. Jag känner mig osäker på allt i processen, jag är rädd att något ska missas. Att kommunikationen mellan RMC och min klinik ska funka dåligt och att jag ska glömmas bort... Känner mig väldigt nervös nu faktiskt. Pirras i magen.

Ni som har gjort korta protokollet, hur många dagar fick ni ta sprutor? Fick ni utskrivet progesteron-vagitorierna i samband med sprutorna, för jag har inte fått det än? När börjar man ta dem? Efter återinförandet eller? 

Kommer självklart fråga RMC när jag ringer på fredag (förhoppningsvis, om inte mensen är sen...) Men om någon hinner svara innan dess så :)

Nu ligger hunden i soffan bredvid mig, han var lika glad som vanligt att se mig efter jobbet. Ingen permanent skada skedd som tur är. Mannen är på gymmet och skulle basta efteråt. Skönt att vara ensam när jag är så PMS:ig. Bäst för alla. ;P

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. Juni 2017 - äntligen har vi plussat! (Vi lyckades på vår andra IVF-omgång.) I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! 2022: Nu håller vi på med syskonförsök. Vi hade sex blastocyster kvar i frysen efter IVF-omgången då vår dotter kom till. FET 1 och 2 resulterade i minus. FET 3 blev plus och lyckan fullkomlig. Vid VUL i v. 8+2 konstaterades ofostrig graviditet/MA. Så resan med syskonförsöken förtsätter, tyvärr ...

RSS 2.0