Idag är jag inne på ruvardag 5 med en tvådagars. Min aptit fortsätter vara enorm och tröttheten håller i sig. 

 

När jag hade varit ute med hunden på lunchen och kom tillbaka hem för att lämna honom fick jag syn på magen under klänningen. OJ! Jag såg ut att vara gravid i typ 4-5 månaden! Så svullen var jag! Fick byta om för att inte folk skulle börja fråga på jobbet om jag är gravid...

 

Kände mig lite anfådd när jag kom tillbaka till jobbet och funderade på om jag höll på att bli överstimulerad. Man vill ju tolka allt som att man är gravid, men det är ju det jobbiga i dessa ruvartider - man vet inte vad som är vad! Läste på bipackssedeln av lutinus att man kan få svullen och spänd mage av det...

 

Ska försöka att inte analysera sönder varje symptom, men det är svårt.

Nu ska jag försöka mätta min aprit med sallad istället för att trycka i mig massa mat. Vill inte lägga på mig en massa vikt om jag nu inte ens är gravid. Men om jag är det - ojojoj, vilken lycka! Och då skulle jag inte bry mig hur många kilo jag än gick upp, skulle älska det! :)

 

Efter jobbet kom jag och tänka på en kompis som borde ha fått barn nu. Jag följer ju inga gravida eller småbarnsföräldrar på facebook så jag missar ju när de lägger ut dessa nyheter. Så jag gick in på hennes sida och tittade, och jajjemän, bebisen hade kommit! Hon skrev typ "äntligen är lillasyster här"... Först gjorde det så ont i mig att se den söta lilla bebisen, så jag raderade facebookappen i rent självförsvar. Sedan efter någon minut gick jag in på facebook och gratulerade henne. Vill trots allt kunna vara hennes vän, även om jag inte klarar av att ses just nu.

 

Var på hennes babyshower när hon väntade sitt första barn. Då hade vi precis börjat försöka för någon månad sedan. Kommer ihåg då vilken förväntan man fortfarande kände. Då hade jag väl aldrig kunnat tro att jag skulle sitta här, efter att hon har fött sitt ANDRA barn, och själv inte ens ha blivit gravid än.

 

I princip ALLA våra vänner har fått sitt andra barn nu. Vissa dagar klarar jag av att hantera det bra. Men just när man har fått besked om en graviditet eller födsel, då blir det extra tungt. Då är det svårt att låta bli att tänka: när blir det vår tur?