Känner igen mig så i det du skriver.....
Jag var helt säker att jag skulle ha barn innan jag var 30 år. Nu kan det bli så för har bf 23/8 och fyller 30 år den 28/8.
Jag tänkte såhär att alla andra kommer ju inte kunna fira att de fyller 30 så bestämde mig för att ha en riktig fest. Med massa av folk (inga barn) live band m.m. Gå all in verkligen.
Nu behöver ju inte de vara rätt för dig men jag tror att man får försöka tänka och planera in saker och inte låsa upp allt vid att bli gravid. Jag vet det känns inte roligt och meningslöst men det blir bättre än att sitta hemma. Gör söker fast man inte känner för det för de ger livsglädje i det långa loppet.
Det är ett utanförskap och jag vet precis hur du menar. Jag har försökt vara så ärlig mot alla och tala om att det är jobbigt för mig och kräver mycket av mig att delta på dessa träffar.
Midsommar åkte jag och min man iväg och gjorde något helt annat.
Håller tummarna för att det är din/er tur snart! 💜
Jag känner som vanligt igen mig i det du skriver. När jag är på sådana tillställningar så gosar jag så mycket det går med de lite äldre barnen. Bebisarna är för jobbigt att vara nära men ett-tvååringarna är ljuvliga att leka med. Sedan så tänker jag att jag verkligen inte vill leva mina vänners liv. De har tråka relationer, tråkiga jobb och de är inte tacksamma för sina barn och familjer. De säger hela tiden att det är så jobbigt att ha barn. Som att de är avundsjuka på oss som inte har barn. De säger att de borde försöka få syskon. För syskon måste man ju ha som att det är något ont måste. När jag säger att man ju kan ha ett barn också är jag konstig. Då känner jag att vi är de lyckliga som lärt oss att uppskatta allt i livet och aldrig ta något för givet. Kanske ska vi komma ut ur denna skit som lite bättre och starkare människor. Jag hoppas det i alla fall. Hur än det går, med ett biologiskt barn, adopterat barn eller utan barn. Sedan så måste du inte gå på alla tillställningar. Och 30-årsdagen kan ni kanske fira i Paris eller något annat helt oväntat. Kramat
Känner också igen mig så i det du skriver. Där sitter alla andra med sina barn & man känner sig ensammast i hela världen även om man har sin sambo med sig. Vet inte om alla andra i sällskapet också känner av det, eller om det bara är en själv som tänker på att man är "annorlunda" än dom. Men att lyssna på allt barnsnack, nä fy! VI får kämpa på och hoppas att vi blev en av dom en vacker dag ❤️
Vad sägs om att berätta att ni har svårt att få barn, de kanske kan hjälpa,
Jag har varit i din situation, inget fel på någon av oss, men det funkade inte! Jag känner verkligen med dej, och önskar så att du ska få må bra NU, i väntans tider, innan du blir gravid!
Var det något jag höll fast hårt vid, så var det att vara glad med dem som hade barn och som blev gravida, unnade dem allt gott och trodde att det en dag skulle få vara min tur.
Jag tror att det finns en väldigt stor risk att man annars kan bli bitter och arg och det mår man själv mest dåligt av.
De du möter på sommarens tillställningar kanske själva har kämpat i flera år innan de blev gravida, kanske flera av dem har gått igenom tuffa ivf-behandlingar? Man vet så lite om människor, och ofta har man väldigt lätt för att tänka vad de tänker och tycker om en. Oftast så stämmer inte de tankarna, utan återigen mår man mest dåligt själv.
Önskar dej allt gott, och att du ska få må bra både nu, i graviditeten och som mamma. ❤
Hej igen!
Tog två och ett halvt år och gick på andra insättningen efter en utdragen stimulering som sluta med överstimulering och total frys.
Väntan är jobbig men du ska se att det blir din tur snart! 💜
Alla måste ju inte ha stora feta födelsedagsfester. Vill man ha det ska man ju så klart ha det men om man av någon anledning tycker att det är jobbigt så kan nan ju göra något helt annat. Hoppas du kommer fram till hur du vill fira. Jag kan i alla fall rekommedera Paris. :)
Jag beundrar Helene och andra kvinnor och män som trots allt kan glädjas med gravida. Jag har MYCKET svårt att göra det och har bestämt att jag inte ska ignorera mina känslor. Jag vet att en av fem par har problem att bli gravida så många jag ser har ju haft problem. Jag har även många vänner som har fått barn genom IVF eller som gått igenom missfall osv. Jag kan ändå inte fullt ut glädjas med dem för att jag är så avundsjuk även om jag inte vill leva deras liv. Jag beundrar dem som kan glädjas utan avundsjuka. Jag förstår inte hur de gör.
Jag tänker också att man, om man lyckas ta sig ur oftivillig barnlöshet lite glömmer bort hur jobbigt processen var. Jag har vänner/bekanta/familjelivsmejlkompisar som blivit gravida genom IVF och som börjat ge massa tips, "drick inte kaffe", "testa akupupunktur", "slappna av", "passa på och res", "njut av ensamheten medan ni kan", "jag vet att ni kommer att lyckas tillslut". Men när de var mitt i oftivilliga barnlösheten var de ju lika bittra som jag. Så är nog lätt att man glömmer hur det var när man väl lyckas. Jac hoppas jag kommer glömma om jag fär barn. Man ser nog kämpandet ur ett annat perspektiv och vill så gärna att den som fortfarande är ofrivilligt barnlös ska förstå att det ju inte är hela världen. Att det känns värt det när man väl får det där barnet. De har ju rätt men jag får bara en klump i magen av det. Jag vet att jag låter som en sur och bitter tant. Men sanningen är att jag är sur och bitter. Så du är verkligen inte ensam om att känna dig avundsjuk. Tycker du alltid ska göra det som känns rätt för dig. Undvika barn när du intw vill vara med barn, skippa stora festen eller vad än du vill.
Kram Kristina
Vi fick första barnet med IVF, andra barnet gjordevi tre fulla IVF behandlingar med massa insättningar utan att lyckas. Försökte på naturlig väg under tiden också, men inget lyckades... man började prata om endometrios och andrasaker, men mina kristna vänner bad för mig, jag fick en dröm och blev senare gravid på naturlig väg. Det är ett mirakel!!
Även om det känns tufft så är du inte ensam. Kasta alla dina bekymmer på Honom, för han har omsorg om dej. När vi inte orkar så gör Han det.
Jag vet hur jobbigt det kan vara, jag har inte glömt eller förträngt, men idag är jag så otroligt glad för att jag gladde mig åt mina systrar och vänner som blev gravida och fick barn när vi sjökva kämpade och grät. Glädjen hos dem när vi senare fick berätta att vi väntade barn var fantastisk!!
Hej! Jag känner igen mig i nästan allt du skriver. Jag har inte följt dig tidigare utan jag bara hamnade här. Jag och min sambo har försökt att bli gravida sen jag var 20år och alla säger : jamen ni är så ung så det kommer gå så bra.. Ja chansen är bättre men vem säger att det kommer gå "snabbare"? Vi "förlorat" 2 embro och det gör så himla ont att se alla andra som blir gravida/har barn. För alla mina kompisar har barn så jag har svårt att umgås med dom nu tyvärr men det får vara så nu för JAG måste tänka på mig själv ❤️ Jag hoppas verkligen att ni lyckas! Får jag fråga hur gammal du är?
Åh typiskt det jag skrev försvann.. 😕
Jag ska be för dej och för er! 🙏🏻
Ibland går vi genom dödsskuggans dal, men Han är med! Han är med i allt det du går igenom och Han är nära! Vi ser kanske inte allting nu, men Ordet säger "sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så SKALL ni få allt annat också."
Sök Jesus, han är nära och vill hjälpa dej i detta, och i det du gått igenom tidigare i livet också. Han är trofast och kärleksfull i allt han gör.
Har du någon som du kan prata med, någon själavårdare eller pastor i nån kyrka? 🙏🏻🙏🏻🙏🏻
Jag ska be för dej och för er! 🙏🏻
Ibland går vi genom dödsskuggans dal, men Han är med! Han är med i allt det du går igenom och Han är nära! Vi ser kanske inte allting nu, men Ordet säger "sök först Guds rike och Hans rättfärdighet så SKALL ni få allt annat också."
Sök Jesus, han är nära och vill hjälpa dej i detta, och i det du gått igenom tidigare i livet också. Han är trofast och kärleksfull i allt han gör.
Har du någon som du kan prata med, någon själavårdare eller pastor i nån kyrka? 🙏🏻🙏🏻🙏🏻
Känner igen mig så i det du skriver.....
Jag var helt säker att jag skulle ha barn innan jag var 30 år. Nu kan det bli så för har bf 23/8 och fyller 30 år den 28/8.
Jag tänkte såhär att alla andra kommer ju inte kunna fira att de fyller 30 så bestämde mig för att ha en riktig fest. Med massa av folk (inga barn) live band m.m. Gå all in verkligen.
Nu behöver ju inte de vara rätt för dig men jag tror att man får försöka tänka och planera in saker och inte låsa upp allt vid att bli gravid. Jag vet det känns inte roligt och meningslöst men det blir bättre än att sitta hemma. Gör söker fast man inte känner för det för de ger livsglädje i det långa loppet.
Det är ett utanförskap och jag vet precis hur du menar. Jag har försökt vara så ärlig mot alla och tala om att det är jobbigt för mig och kräver mycket av mig att delta på dessa träffar.
Midsommar åkte jag och min man iväg och gjorde något helt annat.
Håller tummarna för att det är din/er tur snart! 💜