Vi började morgonen med en dusch och sedan intog jag min flytande frukost. Drack ett glas saft, ett glas juice och yalla drickyoghurt. Tog även med en vattenflaska som jag fyllde med juice till resan.

 

Resan dit var allt annat än rolig. Vi reste vid 05.30 men det tog längre tid än vi trodde... Det duggade, var kolmörkt och vår ruta visade sig vara superskitig och dumt nog har vi inte tagit tag i att byta vindrutetorkare! Så även om mannen sprutade med spolarvätska var det bara små delar av rutan som blev rena. I slutet av resan hade mannen endast ett litet hål att se igenom medan jag hetsade på om att vi kommer bli sena, "du måste köra fortare". Kan ju säga att det blev en del gräl på bilresan upp. Båda var trötta, nervösa och stressade. Den sista halvtimmen blev jag så sjukt kissnödig också så jag trodde jag skulle spricka. Men vi hade inte tid att stanna och kissa på någon mack, så när vi var framme vid sjukhuset, precis i tid, så sprang jag in på toaletten! Tror aldrig det har varit så skönt att lätta på trycket. Kändes som att jag skulle explodera med blåsan tryckande på alla äggblåsor.

 

Äntligen kunde vi andas ut. Vi var framme, vi överlevde bilresan och vi var uppe på kliniken 07.10 som vi skulle. Väl där fick vi ett jättefint mottagande. Vi fick börja med att visa legitimation och sen fick vi uppge vårt personnummer vid varje moment. Det kändes skönt för mannen har varit lite nojig att de skulle råka ta någon annans sperma och befrukta mina ägg, haha.

 

Mannen fick gå in i ett rum för sitt spermaprov och jag fick följa med en jättetrevlig sköterska in i ett vilorum. Där fick jag byta om till sjukhuskläder, hon stack en kanyl i armen till smärtstillandet jag skulle få senare och jag fick en tablett lugnande och två tabletter smärtstillande. Min man kom in till mig efter några minuter och jag frågade direkt "hur gick det?". Det hade gått bra, vilket kändes som en lättnad. Usch, det kan ju inte vara så roligt att "prestera" i ett sjukhus. Sen fick jag ligga där och vila med en varm filt ett tag innan det var dags för äggplocket.

 

I rummet där jag fick göra äggplocket fanns tre personer, en läkare och två sköterskor tror jag det var. De var alla jättegulliga och tog väl hand om mig. Jag fick lägga mig ner och fick lite smärtstillande insprutat via kanylen innan läkaren satte in lokalbedövningen i slidan. Typ direkt efteråt blev jag helt snurrig i huvudet och det började dåna i skallen. Jag började gråta och de fällde snabbt bak britsen och då mådde jag bättre ganska snabbt. De sa att det var lokalbedöningen som gjorde att jag kände så och de kollade blodtryck och det såg bra ut. Sen kunde de fortsätta, men de sa att de skulle vara försiktiga med smärtstillande eftersom jag reagerade så. Tror även jag fick någon injektion mot blodtrycket eller något, var rätt borta vid det här laget så hängde inte riktigt med...

 

Under hela äggplocket blundade jag. Vågade inte titta på skärmen och se när nålen stacks in i äggblåsorna. Men min man tittade och det kändes skönt att bara få hålla hans hand. Det första sticket gjorde ont. Skrek till lite. Läkaren lugnade mig och sa att det ofta känns värst i början. Ganska omgående kom de ut från labbet, som låg vägg i vägg, och sa att de har hittat första ägget. Det var en stor lättnad! Efter ett tag gjorde det jätteont och jag skrek "ajajajajaj" och frågade om jag kunde få mer smärtstillande. Sköterskan var snabb och sprutade in mer och då gick det mycket bättre. Läkaren sa att jag hade många blåsor och det var skönt att höra. Hade typ byggt upp skräckscenarior att jag inte skulle ha några blåsor alls. Hade läst om en som inte hade det... När det var dags för den vänstra sidan fick jag mer smärtstillande. Men denna sidan gjorde inte alls lika ont. Hon sa att det var många blåsor där med. Totalt tömde de 21 blåsor! Blev jätteglad när jag hörde det, eftersom jag "bara" hade nio på sista ultraljudet. De måste ha tagit en himla fart de sista dagarna! :)

 

Efter äggplocket mådde jag direkt ganska bra. Kände mig inte yr och hade inte ont. Men jag fick ligga kvar för observation en timme. Fick en värmedyna på magen och blev tillsagd att ligga på sidan, för att motverka illamående. Vi fick äta en macka och de sa till min man att jag inte fick somna. Vi pratade lite och sen läste jag en skvallertidning. Efter en timme kom sköterskan och sa att jag kunde klä på mig. Innan vi gick fick vi träffa en annan personal, kommer inte ens igår vem det var, jag var nog rätt borta av medicinerna ändå! Men hon gick igenom det som ska hända nu och hon berättade att de fått ut 18 (!) ägg. WOW! Blev jätteglad när jag hörde det:) Vi har fått tid på onsdag kl 13.00 för återföring, men vi skulle också veta att det kanske inte blir av. Jag riskerar nämligen nu att bli överstimulerad eftersom att jag har så många vätskefulla blåsor i mig. Hoppas att jag inte blir det, men händer det så kan man inget göra. Då får vi göra återförande i januari istället.

 

Nu ska jag ta Lutinus morgon, middag kväll och jag börjar ikväll. Jag ber till Gud att kliniken inte ska ringa i morgon eftermiddag. Om de inte ringer innebär det att minst ett ägg blivit befruktat och vi får komma dit på onsdag. Annars betyder det att vi måste gå igenom hela denna procedur igen. Usch, ring inte, ring inte.

 

När vi kom hem gjorde min man ordning lunch till mig innan han åkte till jobbet. Jag gick och la mig sen och somnade i ca två timmar. Det var skönt, men jag drömde om äggplock och IVF hela tiden. Nu sitter jag i soffan med en värmekudde. Tog två panodil för ett tag sedan då jag började känna av magen lite. Men mest känner jag mig bara såå trött. Det är så skönt att det värsta momentet är över nu. Nu kan vi inte göra så mycket mer än att vänta och hoppas.

 

Kom igen äggen, låt er befruktas nu!:) Jag hoppas så att mitt guldägg finns bland dessa 18 små. <3