VUL 9+4

För att stilla oron åkte vi in till akuten idag. Har inte haft några mer bruna flytningar men tyckte att illamåendet försvunnit. Efter 5,5 h fick vi göra VUL och då fick vi till vår lättnad se vår lilla bebis ligga där och sprattla med armarna. Var helt fantastiskt ❤️
27 mm och hjärtat tickade på fint.
 
Grät av glädje, tacksamhet och lättnad.
 
 

Orolig, bruna flytningar 9+2

Åkte och handlade för några timmar sedan och när jag bar upp korgen till kassabandet fick jag värk i ryggen. Bar sedan två relativt tunga kassar till bilen och nu när jag gick på toa hade jag fått bruna flytningar!!! Har bara haft vita/gula hittills! 

Skit också, har jag framkallat ett missfall nu?

Kan man åka in och göra ett extra vul? Vem ringer man??

Hatar det här! Får jag missfall nu kan jag lika gärna dö jag med.

Orkar inte leva en dag till som ofrivilligt barnlös.

Illamående

Hela dagen har jag oroat mig att det ska komma blodiga/bruna flytningar men det har bara kommit vitt/genomskinligt så nu andas jag ut igen! Är så jobbigt att jag har så lätt för att oroa mig för saker och ting. Önskar jag var mer chill :)
 
Idag är jag i v. 9 (8+3) och idag har illamåendet verkligen slagit till! Den senaste veckan har det stegrat dag för dag och fram till igår har jag varit sugen på mat och kunna äta relativt bra. Fast jag har inte kunnat äta lika mycket som innan, då jag haft monsteraptit. Men idag, uuuh, så äcklas jag av typ all mat! Känner mig i princip inte sugen på något utan mår bara illa. Innan har limevatten hjälpt mig men inte idag, känns snarare som att magen skulle reagera på sura/starka grejer nu.
 
Det enda som jag typ var sugen på i morse var nudlar med sån där kryddpåse. Vill dock inte äta dem efter att ha räknat ett oändligt antal e-ämnen på baksidan. Tänkte att jag kanske kan äta nåt annat varmt och lättätligt, som soppa, så jag åkte iväg och handlade. Väl i affären så mådde jag illa och kände avsmak av nästan all mat jag såg! Kändes outhärdligt att vara där.
 
Kom hem med några soppor och värmde till en tomatsoppa. Den gick att äta! Illamåendet stillades. Lite senare kunde jag äta en thekaka med smör och sen värmde jag på lite mer tomatsoppa och la i lite kokade färgade skruvmakaroner i. Blev faktiskt riktigt gott och var mättande!
 
Nu ska jag försöka äta något smörgsrån, illamåendet är på G igen :/
 
Trodde jag skulle slippa illamåendet, men icke!
Nåja, ge mig allt illamående i världen (fast helst inte för jag hatar att må illa), bara vi får vårt barn.
 
 

Nojig och orolig!

Inatt vaknade jag av att jag mådde illa och var bubblig i magen. Har börjat bli mer och mer illamående under denna vecka... Gick upp och åt yoghurt och banan.
 
Sen började jag tänka på den köpta salladen jag åt i tisdags, med färska champinjoner. Det var ju lite små jordprickar på dem. Jag petade bort det jag såg lite hastigt och tänkte att jag måste sluta noja mig för allt. Vägrade att googla på om det skulle vara farligt. Men så inatt slog oron till med full kraft och såklart googlade jag slut batteriet på mobilen! Var jätteorolig att jag skulle ha skadat eller dödat vårt barn med listeria eller toxoplasma.
 
Jag blir galen på allt man ska undvika som gravid, känns som man knappt vågar leva!
 
Sen efter någon timmes googlande så gick jag på toaletten. Då ser jag i trosan att det är en lite mörkare kant runt den gulaktiga flytningen i trosan. Fick panik och tänkte att nu är det kört! Det är väl så det brukar se ut några dagar innan mens? Förde upp ett finger och analyserade flytningarna. Vita, men kanske liite åt det gråaktiga hållet? Eller?
 
Lyckades somna till slut men vaknade nu och fick tillbaka nojan över flytningarna. De har varit så vita och fina hela tiden och jag hoppas det ska fortsätta så! Orkar inte ha mer att oroa mig över.
 
Önskar att barnet var här nu så jag slapp oroa mig så mycket. Men då kommer man väl oroa sig över massa andra saker? Som om barnet andas osv...?
 
Usch, nej, jag måste försöka slappna av. Men det är inte så lätt när man har kämpat så länge. Är livrädd att detta ska tas ifrån oss.

VUL

Fy vad nervös jag har varit idag! Vaknade tidigt och var orolig. När vi var på väg upp till kliniken ville jag bara vända och gå därifrån. Ville hellre leva i ovisshet och tro att allt var bra än att få ett tråkigt besked. Sa till min man att jag inte skulle orka det... Han försökte lugna mig och sa att allt kommer gå bra. 

När läkaren kom och hämtade oss kände jag ett lugn komma över mig. Men när jag satt där i gynstolen så var det som att hela livet ställdes på sin spets. Nu skulle vi få beskedet som avgjorde allt. Vågade knappt titta.

Men direkt såg jag att det var som en grå klump där på skärmen och han sa direkt att det här ser bra ut! Sen pekade han på skärmen och sa, ser ni det lilla vita som fladdrar där? Det är hjärtat!

I det ögonblicket rann all oro och nervositet bort! Det var så underbart befriande att få höra de orden, att hjärtat slår! Det är alltså på riktigt! Vi väntar bebis!

Fostret var 13 mm vilket var helt som det ska i v 8 (7+5). Han tyckte allt såg kanon ut och vi blev så glada och lättade och tackade honom så mycket.

När vi kom ut grät min man en skvätt. Jag själv kände mig otroligt lättad och heeelt slut. Det var verkligen en enorm anspänning inför detta! 

Vi skickade en video med det tickande hjärtat till våra närmaste och de blev så glada för vår skull!!!

Nu ska jag slappna av och njuta av sommaren, livet och den underbara känslan att få vara gravid!

Efter 2,5 års kamp, flera hormonbehandlingar och två IVF:er väntar vi äntligen vårt efterlängtade och älskade barn!

BF: 14 februari ❤️

Semester!!!

Det är underbart med semester! Direkt när jag vaknade igår kände jag mig på bättre humör!
 
Både igår och idag har jag vaknat upp och känt mig supersugen på min man, till både min och min mans glädje:) Semester eller graviditetssymptom - eller både och kanske?
 
På måndag är det dags. Jag både längtar och bävar. Då avgörs om det blir den bästa eller värsta sommaren i våra liv.
 
Ta hand om er!❤️

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. Juni 2017 - äntligen har vi plussat! (Vi lyckades på vår andra IVF-omgång.) I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! 2022: Nu håller vi på med syskonförsök. Vi hade sex blastocyster kvar i frysen efter IVF-omgången då vår dotter kom till. FET 1 och 2 resulterade i minus. FET 3 blev plus och lyckan fullkomlig. Vid VUL i v. 8+2 konstaterades ofostrig graviditet/MA. Så resan med syskonförsöken förtsätter, tyvärr ...

RSS 2.0