Nu har jag tagit tre sprutor Gonal F, 100 enheter. Ikväll tar jag fjärde sprutan. Har haft huvudvärk som sist, annars känner jag inte av något.

 

Imorgon börjar jag med Orgalutran också, för att förhindra ägglossning. På torsdag är det dags för ultraljud. Känns spännande att få se hur det ser ut där inne! Hoppas på lagom många blåsor och att jag inte ska riskera någon överstimulering denna gång. Vi vill ju ha färskåterföring nu, inte totalfrys! Skulle bli så ledsen om det hände igen. Jag kommer tjata och böna och be i så fall att vi ändå får sätta in ett embryo. Det känns som vår enda chans, eftersom våra FET-försök gick åt skogen...

 

Usch, jag hade aldrig trott att vi skulle behöva göra en till IVF, efter att ha fått fyra blastisar till frysen. Men förutsättningarna ändrades när tre av fyra dog och nu kan jag varken hoppas eller förlita mig på några frysta embryon. Våra supergoda chanser känns inte lika goda längre. Nu har vi bara två riktiga försök kvar känns det som. Vågar inte tro eller hoppas på några lyckade FET efter sist... Har ju tidigare känt mig så priviligerad som fått så många till frysen, det har känts som en stor trygghet, men nu är den bortblåst. Nu är det skarpt läge. Om detta misslyckas har vi bara en chans kvar. Och det känns läskigt.

 

Mannen ska ringa RMC på fredag också och fråga om vi får sätta in två embryon. Troligtvis får vi inte det, men man kan ju alltid försöka. Önskar så att vi skulle få det! Dels är det större chans att något av embryorna fäster sig och skulle det bli tvillingar vore det ju helt fantastiskt! Vilken bonus liksom!

 

På något sätt tror jag ändå på denna gång. Tror att det är vår tur nu.

Men fråga mig igen imorgon ;)