Det känns som att de där första rosaskimrande ruvardagarna har lagt sig. Nu börjar allvaret. Nu borde embryot ha fäst sig (äggplock+6). Eller så har de inte gjort det alls.

 

Nu väntar plågsamma dagar fram till testdag, eller fram till mens. Mensen hinner ju före om försöket har misslyckats. Hoppas så att dess röda tryne håller sig borta!!!

 

Igår kväll gick jag och la mig kl 20.30 och sov 10,5 h. Min aptit har fortsatt varit grotesk idag och det enda jag vill är typ att äta. Blir mätt för en stund men sedan hungig snabbt igen. Känt av lite från magen idag, men man kan ju inte lita på några symptom i den här karusellen. Det enda man kan lita på är det där testet.

 

Å ena sidan känner jag att det har lyckats, men å andra sidan kommer den där oron krypande. Och tankar på att vi aldrig kommer att lyckas. Har så svårt att se det framför mig. Samtidigt är det allt jag kan föreställa mig. Allt jag kan tänka på.

 

Motsägelsefullt, jag vet.

 

Usch, nu är det inte roligt att ruva längre...