Fy vad nervös jag har varit idag! Vaknade tidigt och var orolig. När vi var på väg upp till kliniken ville jag bara vända och gå därifrån. Ville hellre leva i ovisshet och tro att allt var bra än att få ett tråkigt besked. Sa till min man att jag inte skulle orka det... Han försökte lugna mig och sa att allt kommer gå bra. 

När läkaren kom och hämtade oss kände jag ett lugn komma över mig. Men när jag satt där i gynstolen så var det som att hela livet ställdes på sin spets. Nu skulle vi få beskedet som avgjorde allt. Vågade knappt titta.

Men direkt såg jag att det var som en grå klump där på skärmen och han sa direkt att det här ser bra ut! Sen pekade han på skärmen och sa, ser ni det lilla vita som fladdrar där? Det är hjärtat!

I det ögonblicket rann all oro och nervositet bort! Det var så underbart befriande att få höra de orden, att hjärtat slår! Det är alltså på riktigt! Vi väntar bebis!

Fostret var 13 mm vilket var helt som det ska i v 8 (7+5). Han tyckte allt såg kanon ut och vi blev så glada och lättade och tackade honom så mycket.

När vi kom ut grät min man en skvätt. Jag själv kände mig otroligt lättad och heeelt slut. Det var verkligen en enorm anspänning inför detta! 

Vi skickade en video med det tickande hjärtat till våra närmaste och de blev så glada för vår skull!!!

Nu ska jag slappna av och njuta av sommaren, livet och den underbara känslan att få vara gravid!

Efter 2,5 års kamp, flera hormonbehandlingar och två IVF:er väntar vi äntligen vårt efterlängtade och älskade barn!

BF: 14 februari ❤️