Nojig och orolig!

Inatt vaknade jag av att jag mådde illa och var bubblig i magen. Har börjat bli mer och mer illamående under denna vecka... Gick upp och åt yoghurt och banan.
 
Sen började jag tänka på den köpta salladen jag åt i tisdags, med färska champinjoner. Det var ju lite små jordprickar på dem. Jag petade bort det jag såg lite hastigt och tänkte att jag måste sluta noja mig för allt. Vägrade att googla på om det skulle vara farligt. Men så inatt slog oron till med full kraft och såklart googlade jag slut batteriet på mobilen! Var jätteorolig att jag skulle ha skadat eller dödat vårt barn med listeria eller toxoplasma.
 
Jag blir galen på allt man ska undvika som gravid, känns som man knappt vågar leva!
 
Sen efter någon timmes googlande så gick jag på toaletten. Då ser jag i trosan att det är en lite mörkare kant runt den gulaktiga flytningen i trosan. Fick panik och tänkte att nu är det kört! Det är väl så det brukar se ut några dagar innan mens? Förde upp ett finger och analyserade flytningarna. Vita, men kanske liite åt det gråaktiga hållet? Eller?
 
Lyckades somna till slut men vaknade nu och fick tillbaka nojan över flytningarna. De har varit så vita och fina hela tiden och jag hoppas det ska fortsätta så! Orkar inte ha mer att oroa mig över.
 
Önskar att barnet var här nu så jag slapp oroa mig så mycket. Men då kommer man väl oroa sig över massa andra saker? Som om barnet andas osv...?
 
Usch, nej, jag måste försöka slappna av. Men det är inte så lätt när man har kämpat så länge. Är livrädd att detta ska tas ifrån oss.
Sanna
2017-07-08 @ 10:29:21

Förstår helt dina känslor och vill säga att du ska försöka att inte oroa dig men jag VET att det är värsta folk säger när man oroar sig, haha, men tänker att kroppen genomgår en stor förändring och att flytningar mm kan variera;-) kramar!

Svar: Hihi, tack min fina vän <3 Ska verkligen försöka lugna mig! Kram!
I väntan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. Juni 2017 - äntligen har vi plussat! (Vi lyckades på vår andra IVF-omgång.) I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! 2022: Nu håller vi på med syskonförsök. Vi hade sex blastocyster kvar i frysen efter IVF-omgången då vår dotter kom till. FET 1 och 2 resulterade i minus. FET 3 blev plus och lyckan fullkomlig. Vid VUL i v. 8+2 konstaterades ofostrig graviditet/MA. Så resan med syskonförsöken förtsätter, tyvärr ...

RSS 2.0