Jag hade ju egentligen gett upp om att jag skulle få ägglossning den här månaden. Börjat bygga upp scenarier av att mensen hoppar över flera månader och att det kommer dröja jättelänge innan vi får göra vår första insättning av ett fryst embryo. Börjat tänka att jag kanske har fått någon infektion, eller en cysta, eller att äggen helt enkelt var slut efter IVF:en. Butiken var stängd, igenbommad med en skylt som löd "kom tillbaka igen om några månader, we're all out".

 

Men igår började jag kolla flytningarna igen efter minsta tecken på ägglossning. Ville ju så gärna! För när man väl har kommit in i IVF-svängen så suger det verkligen att slängas ut ur den så brutalt som jag och min man gjorde. Att gå igenom hela karusellen med sprutor, undersökningar och äggplock, utan att nå målet - återföring av ett färskt embryo, var som en slag på käften. Nu har vi halkat av banan och flyter omkring någonstans på sidan. Jag bara längtar att komma "on track" igen. Att ha en plan. Ha ett datum att "hänga upp" livet på. Veta att då kommer det ske. Det gör det hela uthärdligare. Att bara vänta på en mens man inte vet ska komma, att inte ha en aning om när man ska upp på hästen igen, är verkligen frustrerande.

 

I ett försök att återfå någorlunda kontroll på situationen igen tog jag flera toapauser på jobbet under gårdagen. Jag grävde mer eller mindre ut hela slidan på flytningar, ursäkta detaljerad info, i desperation efter att hitta de där slemmiga ägglossningsflytningarna. Men det var bara vita lotionsflytningar hela dagen lång. Skit också!

 

I morse var det samma sak... Sen gick jag på toa igen under lunchen. Förde upp fingret och fångade upp flytningen längs livmodertappen och testade sedan att föra samman tumme och pekfinger. Drog isär långsamt. Nu blev det en hängbro!!! Äntligen! Lyckan var total. Det kändes helt overkligt, trodde verkligen inte att ägglossningen skulle komma igång alls denna cykel. Nu är jag på CD 25. Jag tänkte ta ett ägglossningstest lite senare ikväll när blåsan har fyllts på lite. Men det är inte säkert att det ger utslag än. Skulle tippa på att det blir ägglossning till helgen...

 

...då blir det till att mysa till det! ;) Inte för att jag förväntar mig att det ska hända något, även om mirakler kan ske. Men mest är jag glad över att jag troligtvis kommer få ägglossning snart, för det betyder att jag får mens drygt två veckor efter det och då får vi äntligen sätta igång med det enda jag verkligen längtar efter just nu; vårt FET! Ser så fram emot att få bli ruvare. Vilken känsla att få vara gravid, until proven otherwise.

 

Nu vill jag tillbaka på banan igen. Och nu vill jag ha en spikrak väg fram till målet. Fram till ett plus, fram till vårt (redan nu så älskade) barn.

 

Ni som läser bloggen, var är ni i processen just nu?