Hinner inte deppa!

Nu var det en vecka sedan jag bloggade sist - och mycket har hänt!
 
Jag har börjat med mitt nya extrajobb och har i princip inte haft någon tid att tänka på barnlösheten, ägglossningen eller det kommande FET-försöket. Allt är så nytt och spännande och det är verkligen en välkommen distraktion. Jag hinner ju inte ens med att deppa - underbart! Dessutom har min självkänsla skjutit i höjden genom att jag "headhuntades" för jobbet. Samtidigt känner jag mig pirrig och nervös. Mycket blandade känslor! Men jag är väldigt tacksam till Gud över det nya jobbet. Det kom verkligen i rätt tid och är ett drömjobb för mig.
 
Ägglossningen däremot är det värre med. Jag skrev ju förra veckan att hängbron var här, men trots det fick jag inga utslag på testerna, så gav upp det. Det viktigaste är att mensen kommer, jag bryr mig inte om ägglossningen. Vi blir ju inte gravida när vi försöker själva ändå, det är läkarna som får hjälpa oss nu. Det tråkiga är bara att jag inte har någon aning om när mensen kommer... Min kropp är inte alls som vanligt den här menscykeln. Igår kunde jag göra en hängbro igen, fattar ingenting. Hoppas inte mensen blir alltför rubbad bara, orkar inte vänta hur länge som helst på att göra FET.
 
Nu känns det lite jobbigt om FET-försöket skulle infalla på en dag då jag jobbar på mitt nya jobb. Kan man reglera det med otrivelle-sprutan? Det är ju inte precis det första man vill berätta på en ny arbetspats. "Hej, jag och min man kan inte få barn, men vi har några eskimåer som väntar i frysen som vi ska återföra i hopp om att få bli gravida... Så jag måste vara ledig en hel dag så här inledningsvis." Nej, hoppas det infaller på en dag där jag är på min andra arbetsplats. Där har jag ju berättat för chefen.
 
En annan sak som har hänt är att jag nästan är "botad" från min bebis- och gravidmageallergi. Jag har träffat flera vänner som är gravida eller har små bebisar och det har gått jättebra! Men det hänger nog ihop med att jag mår så mycket bättre just nu, att jag nästan känner mig normal igen. Och jag kan i detta nu känna att vi också kommer att bli föräldrar! Vi kommer också få allt det där snart. Jag förtröstar.
 
Jag gick till och med till kyrkan i söndags! Det var underbart att få bara vara där och insupa atmosfären. Känna Guds närvaro, låta lovsången få bära mig. Jag gick innan gudstjänsten var slut. För lets face it, det är fortfarande rätt jobbigt med alla barnfamiljer i kyrkan. Mina vänner går bra just nu, men föräldrar och bebisar i allmänhet, speciellt i större klungor - det slipper jag gärna. Likaså biten att behöva vara social med en massa olika personer, ibland är det bara skönt att slippa.
 
Nu ber jag och hoppas att det ska bli bättre mellan mig och min man. Min lust har typ försvunnit helt... Kanske inte så konstigt efter allt, men jobbigt för honom... Hur är det för er? Lyckas ni hålla passionen uppe i den här karusellen?
Kristina
2017-01-25 @ 20:23:43

Grattis till nya jobbet! Så roligt med nytt jobb. Jag kommer också blörja nytt jobb snart. Jag tänker att det löser sig med IVF, det kan ju faktiskt hända att man blir sjuk eller behöver gå på läkarbesök. Gällande barn är jag som du, tycker mycket om mina vänners barn men barn i stora grupper kan bli jobbigt. Eller tex kollegor som alla pratar barn, amning osv. det tycker jag är jobbigt. För då känner man sig så utesluten och ensam. Men kanske är det lättare att hantera vänner som är gravida för att man snart äntligen får hjälp? Ha det fint och hoppas din mens kommer snart.

Svar: Tack fina du! Vad spännande att du också börjar nytt jobb! :) Ja, det måste lösa sig tänker jag med... Precis, ytligt bekanta som pratar bebisar eller graviditeter osv är sjukt jobbigt. Man känner sig verkligen utanför. Även när jag träffar mammor med deras barnvagnar, känner jag mig utanför och misslyckad. Varför kan inte min kropp göra det som den är skapad för, bära ett barn? Det är ju det mest naturliga och grundläggande... Men det blir skönt att vi båda snart får hjälp. Fantastiskt att det finns hjälp att få, tänk förr i tiden vad hemskt när det inte fanns IVF... Kram till dig!
Anonym

Sanna
2017-01-26 @ 12:21:33

Underbart att läsa att du mår bättre och har annat att fokusera på!! KRAM!

Svar: Ja, men säg den lycka som varar ;) Usch, jag och min man har det verkligen inte bra just nu... Vi kommer nog behöva samtalshjälp för att ta oss igenom det här! KRAM till dig <3 Ta hand om varandra
Anonym




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0