Smärtsamt...

Imorse fick jag en chock när jag scrollade i facebookflödet. En vän från gymnasiet som har två barn sedan tidigare och har en ny pojkvän, är gravid igen!
 
Det är hon och en till tjej som jag fortfarande är vän med sedan gymnasiet och vi brukar träffas alla tre. Den andra tjejen är gravid med sitt andra barn.
 
Känns för smärtsamt att träffa dem båda tillsammans nu. Ska jag sitta där och lyssna om deras graviditeter? Nej tack, det vore självplågeri.
 
Jag unnar såklart dem att vara gravida och jag är glad för deras skull, men smärtan över att själv så gärna vilja bli gravid utan att ha lyckats på två år, den är avgrundsdjup.
 
Önskar så att jag fick joina dem och att vi kunde få vara gravida alla tre.
 
Finns inget jag önskar hellre just nu.
 
Ber Gud och kraft, om hopp, om liv.
Ber att det ska få vara vår tur nu.
I ditt namn Jesus, amen.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. Juni 2017 - äntligen har vi plussat! (Vi lyckades på vår andra IVF-omgång.) I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! 2022: Nu håller vi på med syskonförsök. Vi hade sex blastocyster kvar i frysen efter IVF-omgången då vår dotter kom till. FET 1 och 2 resulterade i minus. FET 3 blev plus och lyckan fullkomlig. Vid VUL i v. 8+2 konstaterades ofostrig graviditet/MA. Så resan med syskonförsöken förtsätter, tyvärr ...

RSS 2.0