De lever vår dröm...

 
Undra om de fattar hur lyckligt lottade de är. De som lever familjelivet som vi bara drömmer om...
 
Fick via facebook och instagram idag reda på att två vänner har fött barn. Så nu har båda paren två barn vardera, en kille och en tjej. Det är flera vänner och bekanta som fått sitt andra barn på sistone och fler är på väg...
 
Den första bebisbilden gick helt ok rent känslomässigt att se, skrev grattis och menade det. Men att sedan få se att det andra paret också hade fött, det blev för mycket. Det satte igång mina tankar och känslor igen och jag började tänka på att det är så sjukt orättvist. Varför funkar det för alla våra vänner, men inte för oss?
 
Vi har ju drömt om att få två barn, drömt om att få en kille och en tjej. De lever vår dröm, och vi får bara stå vid sidan av och titta på... Vi står här i vår kalla verklighet och tittar in i vår dröm, utan att veta om den någonsin kommer att gå i uppfyllelse för oss. På något sätt hade det känts enklare om vi inte var ensamma bland våra vänner om att inte ha fått barn. Men verkligen ALLA par som vi umgås med har lyckats få barn, de allra flesta är inne på omgång två.
 
Vet de ens hur lyckligt lottade de är?
 
Tänk att slippa gå igenom denna livskris... Tänk att bara planera in, att nästa månad har vi oskyddat sex och så får vi barn nio månader senare. Tänk att bli gravid bara genom att ligga med varandra... För vissa är det en självklarhet! För oss en utopi.
 
Tänk att slippa förstöra sitt sexliv genom att tvingas ha produktionssex och ligga efter klockan. Tänk att slippa en massa läkarbesök, slippa ta sprutor och genomlida äggplock... Tänk att slippa den grymma ovissheten som sätter klorna i alla som kämpar mot ofrivillig barnlöshet. Tänk att slippa all väntan, all oro, all ångest. Alla negativa graviditetstester som hånar en månad efter månad. Att slippa känna sig misslyckad som kvinna, slippa känna sig utanför mammagänget.
 
Men det slipper vi inte, inget av det. Vi får gå den långa vägen. Utan att veta när vi kommer i mål, eller om vi någonsin gör det.
 
Livet är orättvist!
Sänder en stor kram till er alla där ute som kämpar <3
frotillblomma.blogg.se
2017-02-01 @ 21:18:29
URL: http://frotillblomma.blogg.se/

Ja fy. På ett sätt önskar jag att de hade vetat vilken tur de har. Att glädjas och inse vilket mirakel det är. Pratade med min bror för någon vecka sedan och han hade verkligen inte förstått vår situation men efter vårt samtal insåg han vilken tur de har haft och förstodd nog oss lite bättre!

Svar: Det är väl så, klart man tar det för givet om man aldrig har behövt kämpa med det. Men jättebra att han fick en större förståelse när du berättade :) Modigt av dig också!
Anonym

Fridalisa
2017-02-01 @ 21:48:20

Stor kram till dig också. All ilska och avund är svår att göra sig av med, allt känns och ÄR så orättvist. Man kan inget annat än att hoppas, och vänta lite lite till! Önskar er all lycka under ert IVF 2017 och att vi får det resultat vi önskar 💚🌟

Svar: Tack fina du! Önskar all lycka till er också <3 Hur går det för er?
Anonym

E
2017-02-01 @ 22:00:57
URL: http://nouw.com/babylonging

Ja, vissa har tur och de själva har ingen aning om att vissa har det så svårt.

Ett kompispar till oss har ett barn sedan innan och ska ha nästa om bara någon månad. När de senast var på besök hos oss pratade de båda om hur snabbt och enkelt det gick för dem att skaffa barn. Och där sitter vi... :(

Svar: Eller hur. Nej fy, att sitta och säga så framför ett barnlöst par som kämpar...:/ Ingen känsla riktigt. Även om de inte vet om det, så kan man ju tänka efter lite... Kram på dig
Anonym

Sanna
2017-02-02 @ 15:44:22

Livet är orättvist men vi kommer dit vi med. KRAM

Svar: Yes! KRAM <3
Anonym

M
2017-02-02 @ 21:15:27
URL: http://minstorstalangtan.blogg.se

Dom "andra" är såå jädra lyckligt lottade som i stort sett kan planera in sina graviditeter! Och dom har verkligen ingen aning om vilken tur dom har. Men tror att vi kämpar kommer uppskatta våra barn lite mer än alla andra ❤️

Svar: Det tror jag med!! Kram till dig <3
Anonym




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0