Projekt: sysselsättning

Nu har det gått någon vecka sedan jag skrev här. Ursäkta att jag inte har svarat på alla kommentarer, men jag har läst varenda en och jag tackar ödmjukast för er omsorg, ni är fantastiska <3

Jag har verkligen sysselsatt mig konstant för att slippa tänka och känna efter så mycket.
 
Och det har verkligen lyckats! Dels hjälper det att jag numera jobbar heltid. Desutom har jag två olika jobb så det kräver sitt. På fritiden har jag bland annat planerat semestern genom att leta efter stugor och jag har gjort olika projekt i huset, bland annat målat, satt upp staket, och inhandlat en massa odlingsgrejer. Tänkte testa på att odla i pallkragar. Det blir morgondagens projekt att fixa med det :) Jag har spenderat oändligt många timmar på google - men inte med att googla om IVF och barnlöshet som jag gjort innan, utan lärt mig en massa om odling mm. Har även sysselsatt mig med online-shopping ;)
 
Jag har varit på bio med vänner och vi har träffat barnfamiljer.
 
Allt har gått bra. De flesta dagar har jag mått relativt bra. Orkat vara social och glad på jobbet. Orkat prestera mycket.
 
Men nu känner jag mig helt slut! Jag har kämpat så mycket för att hålla tankarna och känslorna borta att kroppen och hjärnan är helt utmattade...
 
Visst, det är roligt med alla projekt, och jag mår bättre av det. Vissa dagar har jag nästan inte tänkt på barnlösheten alls. Men innerst inne, så finns inte den där djupa glädjen. Det är något som fattas oss. Vi ser det varje dag när vi träffar andra barnfamiljer eller ser andra som är gravida. Vi längtar så. Det finns inget projekt i världen som kan ta bort den djupa längtan och den smärta vi bär på. Vi njuter av att träffa mannens syskonbarn, men när vi kommer hem sätter vi oss sorgset ned i soffan och lyssnar till tystnaden, omgivna av tomheten. När kommer vi få höra fötterna av våra egna barn springandes längs golvet? När kommer vi få njuta av det porlande skratten som kommer från våra barns munnar? När kommer vi få snubbla över leksaker som ligger utspridda längst golvet? När kommer vi få höra någon kalla oss "mamma" och "pappa"?
 
Hur mycket jag än försöker kämpa och fly, så kommer jag inte ifrån den.
Sorgen och smärtan bär jag med mig överallt.
 
Ända tills den dag då vi själva får uppleva allt det där.
Pånolligen
2017-04-02 @ 10:52:44

Så bra att du sysselsätter dig. Har också lagt timmar på Google o på uteplatsen i år och lagt mindre tid på ivf-googlande. Kul att plantera o se hur det växer! Min nya grej nu 😉

Svar: Hihi, odla is the shit 😜
I väntan

Sanna
2017-04-02 @ 15:20:33

Tänker på er jättemycket och hoppas innerligt på nästa försök. Bra att du försökt tänka på annat, det har ju kanske fått tiden att gå =) KRAM

Svar: Tack fina du❤️❤️❤️ kraam
I väntan

hanna
2017-04-02 @ 22:14:29

Hej! Spännande att föja er resa då den påminner mycket om vår resa! En liten fråga, hur lång tid tog det för er från det att läkaren skickat remiss till linköping innan ni fick en första kallelse och första försök?

Svar: Hej Hanna!Det tog ca två månader från remiss tills vi fick komma till kliniken. Sen fick vi börja vid nästa menscykel om vi ville, men tyvärr skulle min man vara bortrest då så vi väntade till nästnästa menscykel. Väntar ni på att få en tid i Linköping? :) Kram
I väntan

Hanna
2017-04-05 @ 19:48:51

Okej! Då hoppas jag vi får komma intill innan sommaren! De tog emot remissen i Linköping i slutet av feb så borde ju bli ett första besök innan sommaren! Ja precis, vi tillhör linköping även om vi bor i jönköping! Så trött på att vänta bara... Jag har kostaterad PCO och det är antagligen därför det inte funkar för oss.

Svar: Ja, hoppas verkligen! Det borde ni få:) Vet, det är sjukt jobbigt med all väntan... hur länge har ni försökt? Har ni fått göra någon mer behandling? Har du egen ägglossning?
I väntan

Hanna
2017-04-05 @ 21:44:36

Vi har försökt lite mer än 2.5 år nu... i höstas testade vi med letrozol i tre månader och då hade jag ägglossning men blev inget. Så då fick vi alternativet nu att antingen fortsätta ett par månader till med Letrozol och ev inseminering eller IVF, och vi valde att gå vidare med IVF. Jag trodde jag hade det då jag ändå har regelbunden mens och fick utslag på ägglossningstest men mitt AMH prov var högt så tyder på att jag inte har egen ägglossning så ofta. Hur länge har ni försökt? Vet ni varför det inte går?

Svar: Vi har försökt över två år och jag har också högt AMH! Men jag har också fått utslag på äl-test i princip varje månad och har hyfsat regelbunden mens. Vi testade letrozol i 5 månader men det blev inget plus ändå :/ Så högt AMH tyder alltså på att man inte alltid har äl, trots positiva test? Intressant! Inga fel har hittats på oss så jag fattar inte varför det inte går :/
I väntan

Hanna
2017-04-07 @ 20:25:03

Ja så uppfattade jag det! Ligger det över normalt så har man höga äggreserver vilket tyder på att man inte har ägglossning varje månad! Jag har alltid haft regelbunden cykel om än rätt lång(38 dagar) men han förklarade för mig att det tyder på att jag inte har ägglossning! Idag fick vi vår kallelse till Linköping i maj! Känns skönt att äntligen få komma dit även om man försöker intala sig själv att det är inte säkert det kommer få de första gångerna! Men någon gång är det din och min tur också!! Tog det lång tid för er att få göra en första stimulering efter ni varit på första träffen? Skulle vilja hinna med ett försök innan det semesterstänger...

Svar: Vad skönt att ni fått er kallelse! Tror säkert ni hinner göra ett försök innan sommaren! :) Vi fick börja direkt vid nästa mens sa de. Tyvärr blev jag överstimulerad så vi fick inte göra någon insättning utan fick frysa in embryorna. Sen fick vi göra första FET-försöket efter att ha väntan en menscykel emellan. När man har högt AMH är det lättare att bli överstimulerad, hoppas att du ska slippa det!Ja, någon gång ska det bli vår tur också, det ska det verkligen!! :) Kram
I väntan




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0