Känns mindre ensamt

Publicerat 2016-11-30 21:30:04 i Känslor kring ofrivillig barnlöshet

Tack för alla kommentarer, kul att ni uppskattar att jag skriver. Jag startade bloggen för att jag kände att jag behövde en ventil, någonstans där jag helt ohämmat kunde få ur mig det som känns jobbigt. Och det är en otroligt bra terapi för mig.

Jag känner mig mycket mindre ensam nu när jag har fått läsa om flera andra som befinner sig i samma situation. På ett sätt känns ni, som jag inte känner eller ens har träffat, mycket närmare mig än mina vänner just nu. Just för att vi går igenom något som de flesta inte gör, som de flesta inte förstår. Vi kan förstå varandra på ett sätt som ingen annan gör.

Vi ska klara detta, vi är riktiga kämpar och en dag så ska vi också bli mammor!

Gud, låt 2017 bli vårt år!
Året då vi får vårt lilla mirakel.

Direktlänk, 4 Kommentarer

Kommentarer:

Anonym

2016-12-01 @ 08:48:16

Önskar er ett underbart 2017. Sluta aldrig hoppas! Vi lyckades på vårt 9:e försök och med äggdonation och fick en son, mirakel sker och jag håller tummarna för er. God jul till dig gumman. Kram Genus Longing

Svar: Tack fina du för uppmuntran!! 💜

Anonym

Mia

2016-12-01 @ 12:07:24

Genomgår samma resa, är också på första försöket på RMC i Linköping. Fick tillbaka ett embryo i måndags.

Svar: Ååh, håller tummarna för er att ni får ett plus!

Anonym

Sanna

2016-12-01 @ 14:12:49

Hurra för detta! Det ÄR verkligen vår tur nu och 2017 är baby boom för oss, helt säker! Och håller helt med dig, att få dela detta med människor som faktiskt förstår slår allt! Så glad att jag hittade din blogg!

Svar: Jaa! Detsamma, jag är så glad att få följas åt med dig, det är guld värt!:)

Anonym

Sanna B

2016-12-01 @ 15:19:59

Hoppas också på att 2017 är vårt år!
Vi påbörjar också samma resa inom kort. Väntar just nu på mensen, som naturligtvis är sen, för att påbörja behandlingen med sprutor. Vi går på sophiahemmet i Stockholm. Ska bli spännande att följa din resa. Tack för att du delar med dig!

Svar: Hej Sanna! Spännande för er att snart få börja! Min mens var också lite sen denna gång, bara för att man för en gångs skull önskar att den ska komma... Håller tummarna för er!:)

Anonym

Kommentera inlägget här:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. Juni 2017 - äntligen har vi plussat! (Vi lyckades på vår andra IVF-omgång.) I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! 2022: Nu håller vi på med syskonförsök. Vi hade sex blastocyster kvar i frysen efter IVF-omgången då vår dotter kom till. FET 1 och 2 resulterade i minus. FET 3 blev plus och lyckan fullkomlig. Vid VUL i v. 8+2 konstaterades ofostrig graviditet/MA. Så resan med syskonförsöken förtsätter, tyvärr ...

I väntan

Om mig

2017: Jag och min man är i 30-årsåldern och påbörjade våra försök att få barn i februari 2015. I början av 2016 gjorde vi utredning och inga fel har hittats på någon av oss. Vi testade 5 månader med letrozol, men det gav inget plus. Vår första IVF i december 2016 resulterade i totalfrys pga överstimulering. Fyra blastisar klarade sig till frysen. Tyvärr dog tre av fyra embryon vid upptining och vårt enda FET resulterade i minus på stickan. Nästa IVF påbörjades i maj 2017 och på nationaldagen fick vi vårt efterlängtade plus! BF 13 februari. Nu börjar den bästa väntan... I februari 2018 föddes vår älskade efterlängtade dotter! Maj 2022: Vi håller på med syskonförsök och har precis fått veta att jag fått ett tidigt missfall efter vårt tredje FET-försök.

Länkar