Första sprutan avklarad

Wohoo, nu har jag precis tagit den första sprutan av Gonal-F. Gick jättebra. Mannen var med och tittade på. Han sa "kör på bara, tänk inte", så det gjorde jag. Känner mig stolt att jag klarade det :D
 
Vi hade ett bra samtal innan också, så det känns lite bättre nu.
Allt ordnar sig nog till slut. Jag och mina katastroftankar...
 
Nu ska vi hoppa i säng i tid för en gångs skull så vi kan ligga och prata lite och somna tillsammans. På sistone har vi lagt oss så olika tider och inte tagit så mycket tid för varandra. Vi ska försöka ändra på det nu genom bättre rutiner och bättre kommunikation.
 
God natt på er!
Sanna
2016-11-29 @ 21:22:57

Underbart! Bra jobbat!!! =)

Znickers
2016-11-30 @ 16:24:54

Hej,
Först vill jag säga vad underbart att ni kommit till det stadiet av eran IVF-resa. Jag håller att tummar och tår.

Jag snubblade in på din blogg när jag googlade runt. Ja, du kanske förstår att jag och min man går igenom samma sak, fast vi ligger några steg efter. Har läst hela din blogg och 50% av det du skriver upplever jag och resterande 50% känns som min och mannens närmsta framtid. Vi startade en utredning för knappt 2 månader sedan, alla mina värden visade normala däremot kom mannens spermieresultat tillbaka med tråkiga nyheter, dvs för låg spermiekoncentration. Dock håller vi på att kolla upp möjligheten för ytterligare test eftersom resultaten kan variera. Men nu har vi nyligen fått bekräftelse på vår remiss för IVF. Det är väldigt knäckande att inte ha lika lätt för att bli gravid. Vi har försökt i ett års tid... och till råga på allt fick jag idag, för några timmar sedan, veta att min bror och min svägerska väntar barn. Jag kunde inte känna någon glädje över deras nyhet. Jag bröt ihop, som tur var har jag varit hemma hela dagen, men är så slut av alla känslor och tankar. Jag ska bli faster men känner inte den minsta glädje. Allt jag vill är att få ett pluss.

Just nu är vi i första cykeln av hormonstimulans (letrozol, Gonal-F och luthinus), så hoppas att det kan leda till spontangraviditet trots mannens nedsatta spermiekoncentration.

Kommer följa dig i din blogg och det känns skönt att läsa din "ventilering", blir lite grann att jag ventilerar mig genom din läsning, för jag känner igen mig så enormt mycket i dina inlägg. Det gör nog många fler i samma situation också.

Håller som sagt tummarna för ett pluss som julklapp till dig och din man!

Svar: Hej! Vad roligt att du har hittar hit:) Jag förstår dig precis och jag tycker det är så skönt att få läsa om andra i samma situation, då känner man sig mindre ensam. Det är många som lider i tysthet. Jag håller alla tummar för er att ni ska lyckas snart, och stort tack för din uppmuntran! :)
Anonym

Anna
2016-11-30 @ 20:10:37

Hej! Hittade din blogg för några dagar sedan och jag känner igen mig i så mycket! Vi har också försökt få barn i 2 år och ska påbörja IVF alldeles snart. Jag har fått missfall 2 ggr och gått på privat klinik för utredning, men inte hittat något stort fel. Bara "trötta äggstockar" trots att jag är ung.. Imorgon ska vi på första besöket på rmc! Tack för att du skriver - man känner sig mindre ensam i detta!

Svar: Hej Anna! Tack för att du skrev, jag känner mig också mindre ensam av att läsa om andra som går igenom samma sak. Och att skriva känns som bra terapi för mig. Vad skönt att ni snart får påbörja IVF snart! Håller alla tummar för er att ni snart ska få ert efterlängtade plus och att det ska gå hela vägen nu!
Anonym




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0