Hatar frågan "Hur är läget?"

Varför frågar ytligt bekanta människor varandra frågan "Hur är läget?". Hatar att få den frågan från folk som jag inte känner. Är det någon som ens förväntar sig ett ärligt svar, någon som ens vill höra ett ärligt svar?
 
Tänk om jag skulle svara helt ärligt och bara säga "Det är piss! Jag är barnlös och deprimerad, jag vet ingenting om framtiden och just nu håller jag på och sprutar in hormoner i mig. Jag orkar inte ha så mycket socialt liv och mår dåligt när jag ser gravida eller föräldrar med spädbarn. Jag spenderar i princip all min vakna tid med att tänka på barnlöshet och IVF, eller att läsa om det. Sorgen är så stor och tung och den äter upp mig inifrån."

Undra hur de skulle reagera då?
 
Men istället tvingar jag upp mungiporna och säger "det är helt okej" och kontrar snabbt med "hur är det själv?" för att undvika att någon ska hinna tänka på varför jag bara svarade "okej" och inte "bra".
 
Men egentligen är det inte ens okej. Det är långt ifrån okej. Gränsen för okej har passerats för länge sedan.
 
Hela mitt liv kretsar kring barnlösheten nu. 
Det är inte okej.
Inte okej alls.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

ivantan.blogg.se

Jag och min man har försökt att bli gravida i över två års tid och längtan är stor och väntan olidlig. Här på bloggen kommer jag att skriva av mig om saker som berör barnlängtan och ivf, känslor som pendlar mellan hopp och förtvivlan och den ibland krokiga vägen fram till det efterlängtade plusset. UPPDATERING: Juni 2017 - äntligen har vi plussat!

RSS 2.0